Xylocain för tandsprickning blev sjukhusfärd
Nu sprids en text på Facebook, av en mamma som fick rådet av en tandsköterska att använda Xylocain till sitt lilla barn vid tandsprickning. Det slutade med ilfärd till sjukhus och mamman ifrågasätter nu tandvårdens råd. Innan jag fortsätter vill jag att ni först läser hennes egen text, som hon gett mig lov att citera i sin helhet:
”Varning! Okunskap från tandvården och läkarvården kunde ha kostat oss vårt barns liv!
I december 2016 gick jag med min dotter på ett mammagruppsmöte som hette ”ditt barns tänder” där vi skulle få information och råd och tips om hur man sköter barnens tänder bäst.
När ämnet tandsprickning kom upp sa tandsköterskan att xylocain är bra att använda för att lindra den värsta smärtan och jag reagerade på en gång över tipset eftersom den salvan hade jag till stygnen efter förlossningen och hade aldrig hört att man skulle använda den i munnen, och på sin bebis dessutom….
så jag frågade i slutet på mötet om hon verkligen menade xylocain och om man kunde ha det i munnen varpå hon svarade ja, xylocain.
Hon sa ingenting om vilken tub, mängd, dosering per dag eller liknande utan bara att xylocain är jättebra.
Jag tänkte inte mer på detta utan hon borde kunna sitt jobb och tiden gick till igår 2017-02-21
då vår dotter hade stora besvär med sina första tänder och ingenting fungerade så kom jag på tandsköterskans råd och hämtade xylocainen i badrummet, tryckte ut en dutt med salva på mitt finger och gned in på min dotters tandkött.
En minut efter börjar hon hosta kraftigt och oavbrutet tills hon spyr rakt ut, vi byter hennes kläder och sambon ifrågasätter om jag verkligen hört rätt, varpå jag står på mig och säger att tandsköterskan sa så och insisterade på att han skulle följa med på mammaträffarna i framtiden om han inte tror mig.
Men jag kan inte släppa att jag fortfarande tycker det är konstigt så jag ringer 1177 och hoppas stilla min oro, väl framme i kön förklarar jag vad som hänt, rådet, mängden åldern osv och telefonisten blir orolig och tycker vi ska följa upp det här för säkerhets skull så hon kopplar oss till giftcentralen som har bättre kunskap om detta.
På giftcentralen får jag prata med två telefonister som även dem frågar om tidpunkt, mängd, exakt vilken salva, ålder och vikt på min dotter och säger att över ett halvt kryddmått på ett så litet barn kan vara livsfarligt och orsaka kramper samt andningsuppehåll!!
och att vi omedelbart ska ringa 112 för att komma till akuten så fort som möjligt då den första timmen är mest kritisk.
(i giftcentralens papper stod det inte mer än 1 kryddmått i mängd för barn som väger 10kg och är 1½ år gamla, och ett halvt kryddmått för mindre barn. större doser är livsfarliga)något som aldrig nämndes på mötet!
Ringer 112 och förklarar vad som hänt samt vad giftcentralen sagt och att vi behöver ambulans så fort som möjligt då vi bor en timme från närmaste barnakut, men får höra att vi får ta egen bil då det är kö på ambulansen. I ren frustration säger jag att då kör vi lika fort som ambulansen behöver och lägger på. Vi springer till bilen direkt och åker så fort som möjligt men jag märker att dottern håller på att somna i bilen och vill att hon ska hålla sig vaken så vi åker till vårat lokala sjukhus istället för det tar för lång tid till barnakuten. Väl där får vi komma in på undersökning, övervakning och träffa läkare som även hon rådgör med giftcentralen och säger att vi hade tur då det hade kunnat sluta illa då lidokain är livsfarligt för så små barn.
Vi åker hem efter tre timmar och dottern mår tack och lov bra och lekte med personalen och förstod inte varför jag grät.
Idag 22/2 – 2017 ringde jag bvc för informera om vad som hade hänt och vilket råd vi fått. de har bokat möte och ska även gå vidare med anmälan.
Sedan ringde jag folktandvården som skickat tandsköterskan för att informera dom om vad som hänt, i hopp om att de skulle se över sina rekommendationer och rutiner och inte rekommendera denna salva till fler föräldrar då nästa barn kanske inte klarar sig så bra. Men chefen på folktandvården svarar med att de brukar rekommendera xylocain till både barn och vuxna för att behandla tandsprickning, tandlossning eller afte blåsor och att det inte brukar vara några problem, utan vår dotter måste vara känslig. Jag står på mig och säger igen vad giftcentralen sa och ber henne att själv kontakta dem om hon inte tror mig, och vill även ha återkoppling för att få veta att de gör något åt de här aktivt innan det händer fler barn och föräldrar, de borde veta bättre än att rekommendera något som kan vara livsfarligt för våra barn. Eftersom hon inte tog det seriöst så försöker vi varna andra själva.
Vi klarade oss tack och lov, men jag vill uppmärksamma detta som hände oss och varna andra som vi som litar på vården och deras råd i tron om att de kan allt och vet allt för det hade kunnat gå så illa,
vill inte ens tänka på hur det hade kunnat gå. Mitt mål är i alla fall att inga andra ska drabbas och inga bebisar ska dö av deras okunskap.
Händelsen är anmäld till flertal myndigheter.”
(Bild lånad med tillstånd av mamman som skrivit texten.)
Jag är inte ett dugg intresserad av att peka finger åt någon här, för mig är detta andrahandsinformation, jag var således inte på plats vid händelsen och förhåller mig till frågan så objektivt jag kan. Dock känner jag såklart enormt starkt för vilken förälder som helst i en sådan situation, att känna fara för sitt barns liv är det värsta jag kan tänka mig! Självklart vill vi inte hamna där, självklart är det då viktigt för oss i tandvården att belysa ett sådant här fall och ta det på allvar. Det spelar ingen roll huruvida någon gjort rätt eller fel, hört fel eller rätt, det enda som betyder något är att alltid värna om vården och att göra vårt bästa och inte gömma oss bakom en försvarsmur. Problem är till för att lösas. Kunskap är till för att spridas. Sedan gör man så gott man bara kan på den vägen. Jag utgår också från att ingen inom vården vill skada någon med flit.
Nu resonerar jag utifrån mig själv, som privatperson i första hand och tandsköterska i andra hand. För mig är Xylocain något vi har som bedövningsmedel inom tandvården, då den används i kontrollerade doser och övervakat av tandvårdspersonal. Man kan få en allergisk chock av många preparat, därav ska vi tandvårdspersonal ha utbildning för det och motmedikament snabbt tillgängligt när vi arbetar. T ex är jag lärd att aldrig lämna en patient ensam efter att bedövning är lagd. Sedan finns det receptfri Xylocain-salva (se bild ovan) som också jag använt vid t ex insektsbett. Har före idag aldrig funderat på om den går att ha i munnen, men skulle personligen inte ha det. Hittar inget i FASS om att den endast är för utvärtes bruk, dock tolkar jag texten så. Dock använder vi lidokain-salva i tandvården för att ytbedöva innan vi sticker med nål. Den är avsedd för munhålan.
I följande artikel har skolläkare Per Lindström, granskat av professor Otto Westphal, skrivit om tandsprickning:
Internetmedicin – tandsprickning
Här finner vi rådet att endast i undantagsfall använda xylocain; Xylocain viskös, oral lösning 20 mg/ml (2%), flaska 100 ml (körsbär). Ja, således ett råd för det men i produkt anpassad för ändamålet.
Citerat ur FASS om Xylocain:
”Xylocain salva kan användas receptfritt till vuxna och barn över 1½ års ålder. För användning till barn under 1½ års ålder krävs läkares ordination.”
”Såriga bröstvårtor i samband med amning: Salvan smörjes på 5-10 minuter innan amning och torkas eller sköljes noggrant bort med vatten före själva amningen.” ”Sköljes noggrant bort före amning”, ska alltså inte in i barnets mun.
Det här är en så ledsam händelse, jag lider med mamman och tycker att hon är jättemodig som berättar offentligt om det. Ingen förälder vill vara med om något sådant, och vi gör alla oftast mer än vårt yttersta för våra barns väl och ve! Man kan tycka att hon går hårt åt vår yrkeskår, ta åt sig och bli arg. Men hur hade vi själva reagerat i en liknande situation? Hade inte också vi velat berätta och varna? JAG HADE! Vilket jävla liv jag hade ställt till med, ni anar inte. Så jag tar till mig denna historia, inte för att döma någon alls, utan för att lära mig och ta reda på hur jag ska arbeta för att bli lite bättre på det jag gör.
Min lilla dotter verkade ha jätteont av tandsprickning (det går ju aldrig att veta säkert om det var det när de är så små och inte pratar) och vi använde då Multi-Mam BabyDent, en salva från apoteket som inte innehåller lidokain. Vad de andra konstiga ingredienserna är, och hur hälsosamma de är, vet jag verkligen inte. Men den synes vara mild och snäll och den har verkat bra.
Jag hoppas mitt inlägg kan föra något positivt med sig, för både föräldrar och oss inom tandvården! Vi får också minnas att kommunikation, det är det svåraste som finns.
