Veckan som rann ut i hinken
Äntligen tillbaka till rutinerna! Förra veckan kollapsade allt i magsjukans kölvatten, först äldsta dottern och sedan jag. Valborg gick åt till att repa mig och sakta vaggas in i halsont och snuva. Men nu ska ordning återställas bannemig! Mannen är installerad på sitt nya jobb, äldsta dottern tillbaka på förskolan och jag styr barnvagnen framför mig med järnhand och kaptensmössan på. Framåt, matroser!
Mitt i kaoset när dottern började kaskadspy tänkte jag ”jädrar vad bra att vara tandsköterska nu!”, ha stenhård koll på hygien och smittskydd. Min man har inte alls det tänket eller kunskapen, snacka om att hela min hjärna exploderade när han gick från spya till skafferi utan att passera vare sig tvål och vatten eller handsprit. Själv for jag fram som en soldat i fält med handspriten och tvättmaskinen ständigt snurrande på 60 grader. Men vad tusan hjälpte det? Två dagar senare var det min tur att nyttja spyhinken. Min kära make förblev frisk. Tilläggas bör att det var han som tog hand om vår spyende dotter, medan jag gjorde mitt bästa för att isolera mig och bebis. Vad ska man säga… jag borde druckit spriten och haft lite kul istället för att tvätta kläder?
Jag ägnade åtminstone 1 maj till något på temat arbetarnas dag; satt och läste kollektivavtal! Inte världens skojigaste grej, men man gör klokt i att ha koll på sina rättigheter och skyldigheter. För er som är medlemmar i Unionen loggar ni in på medlemssidan, där era medlemsuppgifter står så finns en länk till ert kollektivavtal. Kunskap är makt.
Den största utmaningen har sjukt nog varit att skriva ut ett par usla papper. Det är alltid de små sakerna som stjälper hela lasset! Fick äntligen tummen ur och köpte nytt bläck till vår gamla skrivare. Tog av skyddshöljet och fick halva handen full av bläck. Efter ett par timmars mekande med skrivaren gav vi upp och beställde en ny. Nu är den här och jag är så kär! Lovar att vårda den ömt, smeka den kärt och bara bara skriva ut dokument med vackra ord! Vilket betyder att de där papperna som skulle skrivas ut aldrig kommer skrivas ut! Var tvungen att göra en bild med ord jag tycker är vackra, jag gillar ju språk. Dessa blev det:
Den stora slutfrågan; hur gör man för att få något alls mer än halvfärdigt när man är hemma med småbarn? Känner att jag rusar genom dagens alla sysslor med en varg flåsandes i nacken. Bebis har ändrat strategi från att sova långa stunder på dagarna till att tycka det är världens sämsta grej att behöva sova. Jag fixar min lunch och dricker mitt kaffe med den jagade blicken hos en efterlyst. Därav detta smått hoppiga och osammanhängande inlägg.
Hoppas ni mår bra där ute i verkligheten! 🙂
