Jag står med mitt barn i famnen och lyssnar på radions nyhetsuppläsare. De talar om döda barn och vuxna på en skola. Först tror jag det handlar om något annat främmande land. Långt borta. Inte i Trollhättan, knappa mil från där jag står i köket. Vad är det som föder detta sjuka hat hos vissa av oss? Det är väldigt mycket som gått snett när något sådant här sker.
En skola ska vara en fridlyst plats, en trygg oas för barn och lärare. Du som skändar detta, sänker dig till de försvarslösa, dig vill jag inte känna. Dig vill jag se mitt samhälle hålla inlåst, långt borta från oss andra. Jag vill tacka polisen som gjorde en riktigt bra insats, så som jag förstått. Med detta vill jag också visa var jag står, tänder ett ljus både här och i mitt hem. Hoppas alla vågar stå upp och visa er ståndpunkt. Vi ska våga ha barn och lärare i skolan!
Är det inte ganska märkligt att på de flesta arbetsplatser krävs passerkort och många andra säkerhetsåtgärder för att få passera in, men på våra skolor är det fritt fram för vem som helst. På skolor där de vi borde värna om som guld befinner sig dagligen, och som även är en arbetsplats för så många. Om ett par år ska jag gå med mitt barn till skolan och lämna henne där. Det känns inte så bra. Vad jag förstått är det brist på lärare idag. Vem ska vilja arbeta under sådana här förutsättningar med det enorma ansvar det innebär att ha hand om andras barn?
Det är mycket som händer i vårt land just nu. Vi måste våga prata om det, lyfta obekväma frågor i trygga forum. Sluta vara politiskt korrekta och också tala från våra hjärtan.
