Sjuka sjukresor
Det är inte första gången jag går igång på färdtjänsten som Västtrafik sköter här i Västra Götaland. Färdtjänst som också inkluderar sjukresor för den behövande. Har precis suttit och surfat runt, läst in mig på hur detta med färdtjänst fungerar. Konstaterar att jag är väldigt glad att jag inte är gammal, ensam och i behov av att ta reda på hur jag får hjälp att ta mig runt på gatorna.
Anledningen till mitt intresse är att vi titt som tätt kommer i kontakt med färdtjänst då våra patienter har behov av det. Oftast ordnar de det själva men ibland får vi ringa. Har haft väldigt skilda upplevelser kan man säga. Nu till det som nyligen hände och som gjorde både mig och tandläkaren riktigt förbannade…
En dam ramlar olyckligt inne hos oss, det går relativt bra men vi vill skicka henne till vårdcentralen. Damen har kommit till oss med sjukresa och vi ringer efter en sådan transport. Vid samtalet berättar vi att patienten ramlat och behöver komma till vårdcentral. Efter cirka 40 minuter kommer en taxi med chaufför som fumligt först försöker hjälpa vår dam upp, när det verkar vara utöver hans förmåga säger han att någon annan får hämta henne, att han ska ringa, och försvinner ut.
Ingen kommer. Tandläkaren ringer färdtjänst som inte vet någonting. men lovar att skicka en ny bil (och lovar att de förstår att patienten är mycket gammal och har ont). Efter en timma kommer den räddande chauffören, stegar in och grabbar tag i patientens arm och lyfter. I armen hon ramlat på och har hemskt ont i! Inte en fråga om hur det är med henne och hur han bäst ska hjälpa henne till bilen, nej hej och hå här ska det gå! Kallas det sjukresa för att man blir MER sjuk?!
Om man arbetar med att köra människor med behov av hjälp borde man då inte få skaffa sig lite insikt och kännedom om de problem man kan tänkas råka på först? Idag heter det ofta att får du inget jobb så kan du ju alltid jobba inom vården. Nej, verkligen inte! Det är knappast för vem som helst, och uppenbarligen inte för klumpiga taxigubbar med för mycket bukfett och för lite empati. Tack för mig!
