Sagt upp mig

Japp, då har jag sagt upp mig. Pang bom! Hej då Praktikertjänst, vi kanske ses igen, för man vet ju aldrig med det här knasiga som kallas livet och sådär. Men nu satsar jag energi någon helt annanstans. Pirrigt!

Oavsett vad anledningen är tycker jag det känns lite kymigt att ta det där samtalet då man säger upp sig. Man gör ju slut med någon, och det är väl aldrig en trevlig aktivitet. Men nu är det gjort och det var väl ganska väntat att jag ville jobba närmre hemmet. Den som höll mig kvar var min förra chef som slutade under min föräldraledighet. Vi var ett sådant super-team och ställde verkligen upp för varandra, det kändes lätt att välja en lång resväg. Jag visste att jag aldrig skulle fortsätta pendla för någon annan. Även min fantastiska tandsköterskekollega har slutat så nu klipper jag banden till kliniken, men inte till de två människorna jag fann där. Vi har redan styrt upp årlig återträff, för hurra vad vi är bra! 🙂

Föräldraledighet är en bra tid att välja förändring. Det finns tid att fundera, se sig om efter andra möjligheter och våga. Dessutom slipper man vara kvar på arbetsplatsen under uppsägningstiden, om den löper ut under föräldraledigheten. Frihet!

Att tänka på vid uppsägning är att skriva på uppsägningsblanketterna omgående. Där skriver du uppsägningsdatum och då är det det datum du meddelade chefen. Muntligt avtal gäller. Glöm heller inte att meddela ditt fackförbund om förändrad anställning, och eventuellt förändrad lön! Mig veterligen ska man också ha ett avslutningssamtal med sin chef eller personalansvarig. Vet inte om jag kommer ha det då jag aldrig har arbetat med min nuvarande chef.

Ska till kliniken en sista gång och hämta mina saker. Ta farväl av lokalen, som faktiskt varit som ett andra hem. Ett kärt hem med otroligt många fina möten. Oj, rädd jag kommer bli jätteblödig och nostalgisk. Det finns trots allt hemskt många patienter det svider för mig att lämna. Bär med mig många personer i hjärtat, förmodligen resten av livet. Tänk vilket fint arbete att ha, när det är så!

2/1 2019 kliver jag in i ett nytt kapitel. Jag fattar faktiskt knappt att jag ska börja på en lika liten enmansklinik med liknande tankar och värderingar som min förra chef hade! Det var min dröm, trodde dock aldrig jag skulle hitta det. Men den hittade mig! Law of attraction, det ligger nog något i det. Fy Fabian vad jag är glad, uppspelt och rätt himla nervös! Det värsta jag vet är att vara ny på jobbet. Men människorna där har gett mig ett så varmt intryck så det känns jättebra. Faktum är att det är ett föräldravikariat, så framtiden är oviss runt hörnet men vet ni… knasigt nog känns det bara positivt. Jag som är lite av en trygghetsnarkoman ser plötsligt värdet i att flyga lite fritt utan en ram i sten.

Nästa fantastiska sak är att jag jobbar 4 dagar i veckan och har en dag som är MIN. Min till att skriva, fota, engagera mig, samarbeta, föreläsa…. förändra framtiden! Det var ett av mina krav när jag sökte nytt jobb. Jag tänkte ”nu eller aldrig har jag chansen”. Jag måste våga, eller för alltid vara besviken på mig själv. För även om jag älskar tandvård och att jobba kliniskt på klinik så vet jag i mitt hjärta att det aldrig kommer vara tillräckligt. Mitt hjärta och min själ kräver kreativitet och en alldeles egen krokig stig att vandra på där reglerna är bara mina. Att fortsätta jobba som jag gör med blogg, skrivuppdrag, engagemang, föreläsande m m plus jobba heltid med anställning och två småbarn känns omöjligt. Redan som det är nu sjunker näsan under vattenytan för ofta.

Får hjärtat vad det önskar så utför man sina åtaganden i livet med glädje och kraft. Det gör mig absolut också till en bättre tandsköterska.

Pssst… läs min senaste krönika på Dental24:
Tandsköterskan, det skrangliga sidohjulet