Så en afton möttes vi, facket och jag

Hemkommen från mitt första fackliga möte någonsin. Oron för att falla offer för den lilla uttråkningsdöden, som ofta drabbat mig på alla möjliga sorters möten och har till effekt att jag antingen somnar eller försvinner i en fantastisk dagdröm, försvann nästan genast.

Löneavtal, arbetsgivarsida vs arbetarsida, avtalsperiod, procent hit och dit, lönerevision…. Plötsligt blev all den där suddiga massan mycket klarare! När jag promenerade iväg till mötet kände jag att jag hade noll koll på detta med löneavtal. Försökt läsa och greppa mig ur mumbo-jumbon. Det är så mycket enklare när man har kunniga människor framför sig som förklarar det hela och visar vad som sker, och vad som möjligen kan ske beroende på olika val och ageranden. 

För mig som jobbar som ensam tandsköterska var det extra kul att få träffa lite andra sköterskor med. Och jag tror alltid det är bra att sammanstråla från olika arbetsplatser för att dela erfarenheter och få inblick i andras situationer. Eller bara för att hålla med varandra. 🙂 Trots att jag kom ensam och inte kände någon var det väldigt lätt att prata med alla. Skön stämning och engagerade människor. Mer sådant att mata den frammarscherande individualismen (och egoismen?) med!

Kissen ville också engagera sig fackligt, strax efter det att bilden togs var det fullt krig mellan papper och katt!