Röda Korset eller din granne?

För en gångs skull läste jag tidningen i morse (denna deprimerande bunt papper) och uppmärksammade artikeln om Röda Korsets väldigt kostsamma arvstvist med en privatperson. ”Röda Korset vägrar släppa dyr arvstvist.” Jag tycker att man bör hjälpa människor som livet behandlar hårt men är ganska negativt inställd till de flesta hjälporganisationer. Denna artikel gav mig vatten på lilla hjulet, och åter igen ställer jag mig frågan; hur mycket av de pengar som skänks till välgörenhet når det tänkta målet? Röda Korset bråkar med en privatperson för ca en halv miljon kronor om ett arv på 350 000. De har redan förlorat två omgångar men ger sig inte på grund av att de måste ha rätt i sakfrågan! Herregud, väx upp och ägna er tid, kraft och pengar till att faktiskt hjälpa nödställda människor. Otroligt löjligt agerande från Röda Korset anser jag. Småsint.

Många hjälporganisationer huserar i lokaler i innerstaden som kostar multum. Varför, när arbetet mestadels sker på helt andra platser? Skulle man inte lika gärna kunna ha sina kontorslokaler på mindre orter där hyrorna är låga, så att mer pengar kan gå till ändamålet. Det finns också ett flertal fall där högt uppsatta personer inom hjälporganisationer förskingrat pengar. Bland annat Röda Korset.

Vad har detta med tandvård att göra då? För ett tag sedan fick vi ett mail till jobbet från Operation Smile, där de bad om hjälp för att sprida information om dem. Självklart tycker jag det är en behjärtansvärd sak, men började fundera över sådant som jag tagit upp här ovan. Jag gjorde en snabb research om Operation Smiles ekonomi, styre och organisation. Det såg helt okej ut. Men tanken slog mig, varför ska jag skänka pengar som jag aldrig kan veta säkert om de fyller det syfte jag önskar till en plats jag förmodligen aldrig kommer se? Därför…

… samlade jag ihop en mängd tandborstar, tandkräm och tandtråd som jag fått som prover på mässor och dylikt. Allt nytt och fint. Jag kontaktade en kvinna som på sin fritid samlar ihop nyttosaker för att sedan åka  runt till härbärgen, hemlösa, familjer som lever på existensminimum och delar ut detta till dem. Det finns så många i vår direkta närhet som är i stort behov av hjälp men de glöms ofta bort för vi har blicken långt bort i världen där media skickar den. Varför inte hjälpa din ensamstående granne som mist jobbet, med tandborstar till barnen, innan du viftar iväg en hundralapp till en anonym organisation? Det värmde åtminstone mitt hjärta. 🙂