Patient på bettfys
Denna veckan har jag själv varit patient på Specialistkliniken för Bettfysiologi, Odontologen Göteborg. Det är känt sedan tidigare att jag har ett riktigt krattbett och sådana kan skapa bekymmer. Här kan ni läsa om min första bettskena.
Mina bekymmer började på allvar för ett par år sedan med trötthetskänslor i käkarna, som övergick till spännande värk a la kniv i käken. Dessutom låser sig ena käken så att jag inte kan gapa. Knäppningar i käkleden har jag haft sedan tonåren. Mina bettskenor har effektivt tagit bort värken, men låsningsbekymren har kommit mer och mer frekvent. Nu är det dagligen. Det var lite tråkigt under yrkeskonferensen då jag hade stora problem att få in frukosten i munnen. Jag som avgudar hotellfrukost! Minns ni förrätten på Wallmans, den lilla snäckan i hummersoppa? Herregud vilka problem jag hade att få in den i munnen! Försökte krossa den med skeden, gick inte alls bra. Testade att pressa in den i munnen, kändes så pinsamt! Sushi kommer knappt på fråga längre, en kladdig katastrof blir det.
Jag fick träffa en jättetrevlig specialist och hans tandsköterska. En grundlig undersökning med väldigt många frågor och kläm och känn runt käkar och muskulatur. Innan besöker hade jag fått fylla i en hälsodeklaration som var den längsta jag sett. SÅ många frågor från fysiskt till psykiskt. Kan ärligt säga att jag inte helt hajade vitsen med alla. Kan man uppleva smärta på 20 olika sätt, och gradera varje enskild smärtbeskrivning på en egen skala? Jag gav upp efter fem, då dog fantasin. Men å andra sidan är smärta inte mitt primära problem så vad vet jag.
Jag fick lite olika förslag, t ex reponeringsskena, som med stor sannolikhet kunde hjälpa, men å andra sidan med ännu större sannolikhet skulle ge mig mitt tandreglerade underbett tillbaka. Inte kul. Förslaget jag ska köra på är en mjukpressad bettskena i underkäken. Alltså ska jag ha två bettskenor samtidigt. Det är inte säkert det funkar, kan t o m bli värre, men värt testa. Annars kan jag bygga på min nuvarande skena så att den blir ännu högre. Mer än Mount Everest. :O Då hamnar mina käkar i ett knäppfritt läge. Dags att göra nya avtryck, jippi… 😉
Detta har fått mig att fundera över det här med tandreglering, och hur det påverkas oss senare i livet. Då jag hade ett ganska stort underbett som barn, och är aningen överrörlig i lederna, så var det antagligen rätt lätt att reglera mitt bett till fysisk maxgräns. Mitt nuvarande läge av käken förmodar jag då är ganska onaturligt för mig. Inte konstigt att det skapar problem? Det är väl inte helt lätt att veta i unga år, och jag hade inte varit glad om jag fått behålla mitt underbett. Men jag undrar om det görs studier på hur tandreglering hos barn och ungdom påverkar deras bett i vuxen ålder? Jag har aldrig hört någon diskussion kring detta. Intressant!
En annan fundering är omkring hur det är att vara tandsköterska på Specialistklinik för Bettfysiologi? Det enda jag hann uppfatta var att tandsköterskan satt vid datorn och skrev journal större delen av mitt besök, samt tog fram instrument. Det hade varit superkul om någon ville berätta om sin dag på bettfys! Kanske gästblogga i ett inlägg? Hör av dig till mig i så fall. 🙂
