Nu står vi starka, och hoppar ut för stupet

Det blåser hårda vindar, många av oss känner kanske att vi svajar oroväckande nära marken. Men finaste ni, vi kommer inte att knäckas. Vi kommer inte att falla till marken. Oavsett vad som sker ska vi stå stadiga och starka, för det är sådana vi är!

I denna snålblåsten har jag verkligen känt av de starka kollegor som stadigt stöttat upp mig och gjort dagen fantastisk, trots allt. Så tacksam över att de personer som sitter bredvid, nära nära, är de finaste och mest fantastiska. Jag påminns om hur förbannat viktigt det är att vi har varandra och att vi ställer upp som starka träd med rötter långt ner i den stabila jorden när det stormar.

Den jag behöver mest är den som delar min arbetsvardag närmast. 

Vi måste tro på framtiden. Vi måste tro på oss själva och vår potential, vi är ofta så mycket starkare än vad som känns i stunden av oro. Ur kaos kommer utveckling och när en dörr stängs kommer det med möjligheten att öppna flera nya. Men bara om vi tillåter det.

Jag har aldrig trott att något är ristat i sten, det kanske gör mig flytande och lite rotlös. Men mest av allt skänker det mig en styrka och kraft att lämna något och låta mig tro på tusen andra möjligheter. För de finns där, även i kaoset. Ta ett steg bakåt, betrakta din värld och ta någon hårt i handen. Och sedan… HOPPA!

Vi är säkert många som kommer känna att det svindlar och kittlar obehagligt mycket i maggropen just nu, men låt oss omfamna den galna känslan då! Här står vi tillsammans i något vi har mycket lite kontroll över, nu hoppar vi ut och kastar munskydden som om vore de studentmössor. För varför inte? Nu, om någonsin, kommer vi utvecklas och se saker annorlunda.

Vad vill DU förändra? Och vem tar du med dig? 🙂

Idag strålar vårsolen och jag ska gå ut för att fota. Där ute finns inga blästerspetsar eller sugar, så är du sugen på att läsa om något helt annat än tandvård får du gärna besöka mitt andra lilla hörn av Internet:
www.johannaene.se