När man vågar köra skåpbil!
Jag har blivit frälst. Av en blå skåpbil! Alltså jag har en tendens att falla för lite udda saker, och det behöver verkligen inte vara något märkvärdigt. Men det BLIR märkvärdigt! Som att plötsligt upptäcka att man fullkomligt älskar att köra skåpbil.
Jag har aldrig i mitt liv kört större fordon än personbilar, tills idag. I höstas köpte vi en gammel skåpbil. Praktiskt att ha när man bygger och så vill ju jag ha den som hippie-buss sen. Men jag har inte vågat köra den. För mig känns den som en hel buss, ett minimonster. Tanken på att behöva backa ner den för vår smala uppfartsbacke med diken på varje sida längst ner, och sen behöva parkera den i små rutor..! Där blev jag en feghare.
Idag skulle jag till Alingsås. Batteriet på vår fruktansvärt trevliga familjebil var stendött. ”Du får ta bussen!” Hojtar min man. Jag bestiger den blå faran. Den brummar igång som en hel traktor. Ettan kärvar. Och jag backar ner för uppfarten stiligt som en gud! Och framme i Alingsås parkerar jag i små rutor som en gudinna! Det var så sinnessjukt kul att köra skåpbil så jag skrattade högt i bilen. Skumpade fram på vägen, kände mig mäktig när jag såg ner på personbilarna och tänkte att jag nog borde skaffa lastbilskörkort. Tjohej!
Det påminde mig om att man ska våga, bara göra och köra. För det är världens kick när man upptäcker hur bra man är och att man gillar det man oroade sig för!
Vidare längs vägen funderade jag över hur fint det hade varit att måla skåpbilen vit och rosa, med min logga stort på sidorna! Då skulle jag bli den rosa fluor-faran som for fram längs vägarna. Vad ska jag fylla lastutrymmet med, tycker ni? Coola och gulliga gadgets och prylar för tandvårdsfolk? Profylax på väg? Inspiration för engagemang? 😀
