När jag är patient
Så kom Måndagen och drämde mig i huvudet. Vi som sitter i Praktikertjänsts båt känner nog av sjögången rejält nu. Jag hoppas innerligt att alla matroser på vår båt röstar nej till EQT. Risker och vård? Nej!
Jag har tänkt mycket på åt vilket håll vården utvecklas idag, hur det har varit och hur JAG vill ha det. Förr kändes det så självklart att man gick till en och samma tandläkare år efter år och besökte samma läkare som man fått träffa innan. Vårdpersonalen var ofta ett bestående team på mottagningarna. Detta kändes tryggt och man fick förhoppningsvis en god relation till sin doktor. Idag är detta med att få komma till samma läkare igen allt mer sällsynt, med ”stafettläkare” och personal som ofta byter arbetsplats (varför?). Så sällsynt att jag blev uppriktigt förvånad när jag besökte min vårdcentral och receptionisten frågade om jag ville träffa samma läkare som senast! Då kände jag mig sedd. Många patienter jag möter uppskattar vår lilla personliga mottagning. De tycker det är skönt att slippa allt spring av människor hit och dit och att veta vem de ska träffa. För mig är det viktigt att försöka se vem det är jag har framför mig, byta några extra ord i receptionen innan vi skiljs åt, och bygga en liten relation. Det känns viktigt för mig som ska ge vård och förmedla trygghet, och jag tror det är viktigt för de flesta patienter.
När jag är patient vill jag…
- Bli sedd.
- Få respekt.
- Veta vad som händer i behandlingsrummet.
- Få en uppfattning om vem personen som ska behandla mig är.
- Känna respekt för min behandlare.
- Känna mig trygg.
Tänk efter hur ni själva vill bli bemötta när ni söker vård och ge det tillbaka till era patienter.
<3
