Människa vs maskin

Att ha en riktigt dålig dag då humöret är i bott och irritationen över inget särskilt är på topp, och på det ha ett socialt krävande arbete är en riktig utmaning. En sådan dag hade jag i förra veckan. Jag svalde hårt och drog många djupa andetag och tackade mig själv för självbehärskning och en tillräcklig känsla för skådespeleri. Jag ogillar att spela men ibland måste man faktiskt för det är ingen annans fel att humöret är en trasig ballong.

Sedan vände det, och det var helt och hållet andras fel! Ett förtroende och en blottad själ i receptionen, en kram och ett tack, småprat under väntan och att få känna mig uppskattad och att jag faktiskt räckte till här och nu. Så små saker som är så väldigt stora. Ovärderligt.
Om vi som jobbar med människor och vård hade kunnat byta in sådana här mänskliga gåvor mot pengar hade många av oss varit stenrika! Politikerna verkar faktiskt tro att vi kan äta tack till middag, och betala räkningar med kramar. Den världen hade jag absolut velat leva i.

I vår moderna värld värderas tyvärr maskiner högre än människor. För varför är annars de som jobbar med människor de mest lågavlönade, medan de som arbetar med datorer, siffror och annat känslolöst de mest högavlönade? Summan av kardemumman; vi värderar oss själva väldigt lågt på denna planet. Samtidigt som våra egon håller på att explodera runt om i världen. Var är logiken i det?!

Mamma jobbar på kontor. Hennes dator går sönder och hon ringer efter support.
Jag går sönder och åker till akuten.
Vem får hjälp först?

En it-tekniker och en sjuksköterska.
Vem har mest betalt?

Hur mycket pengar läggs på att ge service och underhålla maskiner i vårt arbete?
Hur mycket pengar läggs på att ge friskvård och vård till människor som arbetar och sliter ut sig?

Vad värderar du högst egentligen, att få snabb datorsupport eller komma in till läkaren fort på akuten? Jag tror det tåls att begrunda och jag tror samhället behöver vändas uppochner så att mer pengar trillar dit de behövs på riktigt. Det hemska är att få inser vikten av vård och omsorg fram till den dagen då de själva är sjuka, eller deras egna barn behöver specialhjälp i skolan. Då är det så dags att reagera.