Läka sin kropp efter graviditet
Det var hemskt längesedan jag tränade regelbundet nu. Tiden när jag gick på gympapass, sprang och skuttade framför Youtube hemma känns så sjukt avlägsen, ändå var det bara drygt ett år sedan. Graviditeten tog rätt hårt på min kropp och först nu fyra månader efter förlossning känns min lekamen redo för fight igen. Jag har startat med längre promenader och enkelt yogapass, så gott som dagligen. Det är inte som att börja från ruta ett igen, det är som att börja från minus! Hujedamig och min stela kropp, jag är glad att jag är ensam hemma när jag försöker yoga. Jag liknar nog mest en stel gren, haha.
Det kan vara ganska knäckande för självförtroendet att plötsligt inte ha den kropp man varit van vid. Att dessutom inte bli av med smärtorna från bäckenbottenmuskulaturen och dras med en klen ond rygg dagligen gör en inte till en munter pippifågel. (Här avbröt jag mitt skrivande för att jag fick en så evinnerlig lust till att räfsa löv, är det yogan mån tro? En förstagångsupplevelse helt klart!) Inne framför skärmen igen och jajamän, lövräfsning är en utmärkt motionsform! Nu gäller det att ta de små stunderna som dyker upp då jag kan stärka min kropp. Jag passar på när dottern sover eller är nöjd med att ligga bredvid och titta med förundrade ögon på sin knasiga mamma som leker att hon är ett träd i skogen. Ibland får jag träna 20 minuter, nästa gång fem. Vissa dagar får jag inte ihop det alls, men det är ok det med. Jag har motsträvigt fått acceptera att man måste sänka kraven på sig själv som nybliven mamma, annars knäcks ens små grenar och då har man ju ingenting att träna upp.
Foglossning – bäckenbottensmärtor: Det kom för mig i fjärde månaden och har ännu inte gett med sig fyra månader efter förlossning. Jag har varit hos sjukgymnast och läst allt jag kommit över samt fått råd av bekanta. Kan konstatera att det finns alldeles för lite fakta och hjälp att tillgå! De råd som gjort nytta för mig: Undvik trappor, gå som om du har en snäv kjol, sitt inte i mjuka soffor, inga utfall med benen, vila, kliv inte upp på stolar eller liknande rörelser. Jag gjorde övningarna som sjukgymnasten visat men vet ärligt talat inte om de gjorde någon skillnad. Nu när jag börjat göra lättare yoga undviker jag att stå för brett isär med benen och vissa övningar gör jag på knä. Det ska inte göra ont!
Ca två månader efter förlossning började jag träna med lätta hantlar för att stärka rygg, axlar och armar. Jag hade ju inte ont i överkroppen pga förlossningen så då kändes det som en bra träningsstart.
Jag har lätt att bli frustrerad över mig själv och vilja allt på en gång. Det ska liksom bara gå att dra ut och springa ett par kilometer nu på studs, inte om ett halvår! Men börjar jag så hårt är risken att jag sågar ner detta lilla trädet jäms med marken. Det finns ju också en tanke om att min kropp ska klara av att börja jobba igen. Då gäller det att stärka sig inifrån. Jag jobbade med foglossning och det är inget jag rekommenderar. Ja, ibland är jag väl den där typiska tandsköterskan som tänker på alla andra före mig själv. Det är nog både det som gör oss fantastiska och som får oss att falla.
Ni nyblivna mammor där ute, var inte en tandsköterska med ert barn för då går ni sönder. Jag tycker det är ok att sätta lillan framför tecknat så att jag kan få träna en stund. Hon dör inte av att ligga på golvet och ”ha tråkigt” ibland. Hon behöver en stark mamma så då får vi ge och ta av varandra.
Här är yogapasset för nybörjare som jag gör, det är 25 min och alldeles lagom. Yoga kan se så lätt och ”mesigt” ut men jag är riktigt varm efteråt. 😀 Det passar mig perfekt nu då jag varken har råd eller tid att gå iväg på träningspass.
