Kurs i KBT för tandvårdsrädsla

I fredags var jag på kurs i KBT för tandvårdsrädsla, som hölls av Dan Katz i Svenska Tandläkarförbundets regi. Kurspengar ingick som en del i priset för Årets Tandsköterska 2017, verkligen bra pris! Dock har det inte varit helt enkelt för mig att utnyttja, först kom en besvärlig graviditet i vägen förra året, och nu är jag hemma och ammar så det blev till att hålla sig på hemmaplan. Tur då att det fanns en kurs inom psykologi som jag verkligen kände stort intresse för.

Jag ville gå en kurs som jag kan ha nytta av på alla arbetsplatser, hela livet. Tandvårdsrädda personer kommer vi alltid möta och att ta hand om människan är det allra viktigaste för mig. Spelar ingen roll hur duktig jag är kliniskt om jag inte kan ta hand om människan i stolen och dens känslor. Jag har alltid varit intresserad av psykologi, ville egentligen gått en diplomkurs i ämnet i höstas men den var bara för tandläkare. (Suuuur min.) Dock blev detta riktigt bra känner jag, KBT känns som ett handfast verktyg att bära med sig.

Vet ni vilken lyx det är att få avbryta föräldraledigheten för en dag; åka buss alldeles ensam, träffa vuxna som vill prata annat än barn, lära sig nya saker och få äta och gå på toa i fred inte minst! Kändes som om jag var en busig rymling, haha. Kursen hölls på Riverton Hotel inne i Göteborg. Fri tillgång till kaffe och karameller i lobbyn. (Detta har jag lärt mig är väldigt viktigt inom tandvården.) Jag hade slängt ut en krok i vår Facebook-grupp i förväg och kollat om någon mer tandsköterska skulle dit, och tänk att Ann Kristin från Gotland skulle det! Härligt med ett bekant ansikte, vi sågs förra året på Svenska Tandsköterskeförbundets yrkeskonferens. Alltså fick jag världens goaste bänkkamrat vilket såklart förgyllde dagen. Det var många fina personer och samtal där, om ni läser så var det jättekul att träffa er! 😀

Men vad energi och kraft det tar att bara sitta och lyssna i en stel sal med kraftig artificiell belysning. Det är väl en anledning till att jag sällan är så pepp på kurs, att jag har svårt att sitta så där länge och glo på PowerPoints och lyssna lyhört. Jag får huvudvärk och kroppen ålar sig. Men nu var det så intressant att jag tog till mig prick allt känner jag. Det blev till och med flera sidor anteckningar som jag vill omvandla till verklighet. Men varför måste kurslokaler allt som oftast vara sterila föreläsarsalar med vita väggar och belysning som skär i ögonen? Jag har sett att Karin Sjögren ibland huserar i mysiga små rum när hon har kurs. Klart det kanske krävs att deltagarantalet inte är enormt, men jag tror ändå att man skulle orka bära med sig så mycket mer i huvudet om det fick kännas lite mysigt och hemtrevligt. Jag hade kanske sluppit huvudvärk också. Får alltid huvudvärk på kurs, eller när jag nu måste vistas i sådana salar.

Jag önskar mig också roligare PowerPoints att vila ögonen på. Beigea färger och bara text är tungt. Men gränsen går vid diagram, då hoppar jag hellre i en isvak! Finns det något värre, mer meningslöst och hopplöst inspirationsdödande än diagram och siffror över statistik? Det har aldrig lärt mig något verkligt eller viktigt!

Nu ska ni få höra om det bästa på hela kursen…. ta er för pannan och himla med ögonen åt mig, eller ta er för munnen och sluta drägla… TÅRTBUFFÈ! Riverton Hotel har som suverän tradition att ha tårtbuffé varje eftermiddag. Jag ville gråtskratta när jag hörde det och tänkte på gravidkilona som jag definitivt gladeligen tänkte öka på där och då. Tårta liksom… nej TÅRTOR! Oj oj oj det var gott. 🙂

Vilken lyx det är att kunna gå på kurs så här. Välja helt själv och vara oberoende. Det smakar också tårta.