Jag skriver en roman medan jag ammar

Så sitter man vackert och tänker när dottern somnar vid bröstet, att nu kan jag lägga henne så sover hon gott och jag kan skriva en stund. Jo tjena!!! Det lilla livet klarar verkligen inte att hålla ögonen öppna under måltiden, men så fort hennes sömntunga kropp nuddar madrassen är det vilda cirkusen med sprattel och skrik. Då finns energin må jag säga, och lite senare när lugnet infinner sig ja då finns inte min energi längre. Jag har läst om mammor som ”passade på att skriva en bok” under föräldraledigheten, allvarligt talat hur går det till?!

På vardagsrumsgolvet får jag se hur hon vänder sig själv för första gången och tittar upp som en förvånad liten sälunge. I den stunden är skrivandet lika ointressant som en suck över vädret en mulen dag. Ytterligheternas tid är här. 🙂

Jag slåss för närvarande med funderingar över när jag ska gå tillbaka till jobbet. Ena dagen tänker jag att två dagar i veckan i Februari blir en perfekt start efter sex månader hemma. Nästa dag känner jag fasa över idén och vill absolut inte börja jobba förrän kanske kanske i Mars. Eller April! Eller…..
De bitarna som slåss i mitt huvud är så vitt skilda men viktiga på sina sätt. Ekonomi, känslor, pappans relation till barnet, min kropp (fortfarande ont pga foglossning) och barnets bästa. Jag tycker inte heller det går att få råd av andra då varje familj är unik precis som människorna i den, med olika förutsättningar och behov. Jag förhalar besluten ett tag till medan jag har min lilla som världens godaste doftpåse i famnen. 😀

Men jag blir så otroligt varm när jag får höra att patienterna frågar efter mig och verkar sakna mig, då vill jag tillbaka till jobbet för att ge dem alla en kram! Jag vet varför jag älskar att vara tandsköterska. <3