Jag är nyfiken på mer, på er!

(Följande text går att läsa i senaste numret av Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan”.)

Alla arbetskonstellationer har sina för- och nackdelar. Som jag arbetar nu, bara jag och chefen, trivs jag jättebra. Som självständig och lite egensinnig till personen passar det mig. Dock börjar jag se vilka luckor som endast kan fyllas av andra människor i ens arbete.

Ensam på bygget får jag arrangera lådor och skåp efter eget behag och har full koll på läget, då ingen annan rör i grytan. Ordning och reda, effektivitet genom rätt placering på hyllan. Jag tror mig ha det, men hur ska jag veta när ingen utmanar mig? Att på morgonen kunna säga ”Hej, ska vi jämföra lådor idag och se vem som dukar fram snabbast?”. Tvivlar på att sådana kapplöpningar förekommer, men ni förstår nog vad jag menar.

Nyligen var jag på mitt första fackliga möte. Det var så roligt att träffa andra sköterskor, fråga hur de jobbar och vad de tycker om sin arbetssituation. Att dela erfarenheter med varandra får en att växa och utvecklas. Visst går det på egen hand också, men jag tror att du lätt hamnar flera steg bakom. Tillsammans kan man pussla i varandras tillkortakommanden och blåsa eld i varandras tillgångar så att de får liv och växer. Men gör ni det, ni som har kollegor runt er?

Facebook må vara en härd av nonsens, men för att knyta an till andra inom sin yrkeskår är det kanon. Det finns flera grupper att gå med i där man kan diskutera och dela information, till exempel gruppen Tandsköterskor i Sverige. Min gamla tandsköterskeklass har en egen grupp sedan studietiden. Tyvärr är där rätt så tyst, vart tog ni vägen? (Det undrade jag även på Unionens möte där uppslutningen var minimal, och som handlade om något så viktigt som vår lön.)

Åka på kurs. Det ska jag göra i höst, och hoppas få möta andra fina sköterskor och få höra om hur det styrs och ställs på deras tandvårdsskutor. Jag har aldrig varit på kurs innan så vet inte vad jag kan förvänta mig, utöver föreläsningarna. Hoppas få utbyta tankar om vår vardag, hur man handskas med patientkontakterna som kan vara både härliga och besvärliga, höra andras historier från yrket, känna samhörighet och le åt misstag man alla någon gång gjort. Än har jag inte varit ute i verkligheten så länge och jag är nyfiken på mer, på er!