Försök ringa vården. Försök då!
Det är samma gång varenda gång jag ska kontakta någon vårdgivare, jag växer och blir grön och helt förgjordat vansinnig! Näven genom väggen, BAM. Först ska man trassla sig igenom en radda knappval tillsammans med en datorröst, sedan ska man tilldelas en helt annan tid för uppringning som oftast inte alls passar. Sedan ska jag passa den tiden. Hur skevt är inte det?
Ni som själva jobbar med patienter vet säkert hur knepigt det kan vara att få till egna nödvändiga samtal. Det är ju just den där stunden då jag smiter iväg för att ringa som jag har möjlighet, sällan på de tider som sedan erbjuds för uppringning. Idag när jag ringde hade jag att välja på en tid när jag själv sitter med patient, eller en tid när jag slutat och är på väg hem. Personligen har jag noll lust att ta privata vårdsamtal i offentlig miljö, definitivt inte på bussen full av folk! Så det sket ju sig. Får trassla mig igenom knapptryckningarna ännu en gång imorgon och hoppas på bättre tur. För idag känns det som om det är tur och påstridighet som gäller om man ska ta sig fram i vården.
Min kollega har försökt komma fram till en annan vårdgivare på telefon. I två dagar. De har telefontid men verkar vara nästan omöjligt att komma fram. Är det kvalitet det här då? Ni får ursäkta mig, men jag blir så jävla trött på allt bröstbankande om kvaliteten i det här landet, när man verkar ha glömt bort vad det ens bör innebära. Vi har fantastiskt duktiga människor som jobbar med att ta hand om våra knoppar och kroppar, men att nå fram dit är en förbannad hinderbana för många. Inte alla som är så tjockskalliga som jag och kan stånga sig fram. Man ska inte behöva vara det.
Herrejisses vad glad jag är att vi svarar i telefon under hela vår öppettid på jobbet. Att få arbeta på det viset och kunna ge personlig service utan telefonkö eller datorröst är en riktig ynnest idag. Det är något jag känner mig stolt över. Visst kräver det sin tid, men det är för mig värt det alla dagar i veckan. Flera gånger efter min föräldraledighet har jag fått patienter i luren som sagt sådant som ”Jag känner igen rösten… är DU tillbaka? Så roligt!!”, och det är lika fantastiskt värmande varje gång. Så vill jag arbeta. Så vill jag ha vårdkontakten.
Hur tycker du att kontakten med vården funkar? Hur skulle det kunna bli bättre?
