Ett tjut utan slut från en liten apparat
Jag får en mängd tankar, idéer och uppslag till blogginlägg under arbetsdagarna men har sällan tid att springa och skriva ner dem. När det väl är dags för hemgång är det som om en liten liten bomb detonerar inne i huvudet, PIFF, och så är det tomt. Nästan lika irriterande som att skriva på ett tangentbord som fått för mycket bös under tangenterna, suck.
En sak fastnade dock från veckan, ett genomträngande högfrekvent tjut/pip som plötsligt infann sig under en behandling. Det kom och gick med en ganska jämn intervall och var sådär ruskigt påträngande och genomskärande. Jag irrade runt på mottagningen för att försöka lokalisera ljudet. Med en förmodligen smått desperat uppsyn frågade jag förra patienten om inte han också HÖRDE DET?! Det gjorde han men ingen annan tycktes reagera. Var vi då galna? Jag återgick till behandlingsrummet och tjutandet blev värre. Tänkte att det var uniten (behandlingsstolen) som fått fnatt men ljudet tycktes ändå inte komma därifrån heller. Tandläkaren jobbade på utan att ta notis om något ovanligt ljud. Herregud, jag höll verkligen på att drivas till vansinne av detta skärande pip. Det gick ju inte att tänka klart.
Så var behandlingen över och vi gick in på kontoret. Äntligen var det tyst! Jag frågade uppjagat om inte tandläkaren hade hört det hemska tjutandet?! Det hade han och förklarade lugnt att det var patientens hörapparat som inte var inställd ordentligt och skapade detta nervpåfrestande pipande. Hahahaha, det är väl härligt att man lär sig något nytt var dag, även om det nästan driver en till vansinnets brant! 😀
Här hittade jag lite information om just detta:
https://horbart.se/vecka-9-varfor-tjuter-det/
