Ett positivt omtag krävs

Jag läste precis ett inlägg i Facebook-gruppen Tandsköterskor i Sverige som träffade mig rätt i hjärtat och fick mig att reflektera över vår, men främst min egen, inställning till yrket och hur jag projicerar den.

Det skrivna ordet

Det handlade om hur inläggen i gruppen ändrat karaktär, från positiva och kreativa till mestadels negativa inlägg om dåliga löner med mera. Skribenten önskade inte längre vara en del av gruppen på grund av detta. Det kan tyckas hårt, och somliga anser att sådana uttalanden och avhopp är rent barnsliga. Men jag gjorde själv ett sådant urträde ur en Facebook-grupp för någon vecka sedan. Dock utan att uttala mig, men av liknande orsaker.

För mig har den här bloggen alltid grundat sig i min passion för yrket, och glädjen i att få sprida både munhälsa och engagemang inom tandsköterskeyrket. Jag har skrivit mycket om löner och härjat med hårda ord där om. Men det har kommit ur en positiv glöd inom mig.

Träffad

När jag läste det här inlägget om den negativa tonen som blivit i gruppen kände jag mig direkt träffad. En liten tagg i hjärtat av något tråkigt som kändes sant. Jag har inte varit så aktiv i tandsköterskornas Facebook-grupp som tidigare. Jag har duckat inlägg och känt en tyngd inför att svara när jag taggats i inlägg om lön och uppror.

Tröttnat?

Är jag färdig… har jag tröttnat? Det tror jag egentligen inte. Men nu när jag bröjade reflektera över detta insåg jag att många av de eldsprakande personer som lagt bränsle på min egen eld inte har varit så närvarande de senaste åren. Pandemin är en orsak, och min egen personliga tillvaro har varit en annan. De senaste åren har präglats av trötthet, och jag ser nu hur jag inte orkat värja mig från negativ input. Som ett litet regnmoln som suger åt sig regn och mörker, istället för att släppa ner det och glida vidare som ett vitt litet fluffmoln.

Vi är ständigt summan av vår omgivning.
Vi är ständigt en del av resultatet den summan ger.

Lönen då?

Som privatanställd tandsköterska har jag alltid haft en lön jag varit nöjd med. När jag tackade ja till anställning på Folktandvården var jag givetvis medveten om lönen där. Jag tackade inte ja till första budet. Men jag var heller inte nöjd med budet jag accepterade. Så är det. Men jag fick andra saker som jag ÄR hemskt nöjd med; kort resväg, anställd på den procent jag önskade, fantastiska kollegor, arbetsledning som jag kan kommunicera bra med, kollektivavtal, lagom liten klinik i min smak och anställningsvillkor som gör att jag kan jobba kvar på klinik trots allergisk astma mot härdplaster.

Jag tänker att hade jag inte älskat tandvården och velat fortsätta vara en del av den så hade jag ju skolat om mig när jag blev sjuk av härdplaster, och inte tagit anställning på Folktandvården till en mycket sämre lön. Det gjorde jag inte. Mitt hjärta ville så innerligt vara kvar.

Jag älskar patientkontakt. Att få ge råd till en orolig mamma per telefon, och höra hennes förtröstan och lättade suck när vi säger hej då. Att skänka stöd och trygghet åt någon som är rädd, och sedan få höra om hur bra det gick! Att skoja med någon i receptionen, skratta och önska varandra en fin dag. Att få möta elever i skolan för flurlackning, se dem och ge dem ett leende oavsett vad.

Varje dag…!

Att varje dag få vara en del av någon annan människas dag, och kanske en liten del i att förbättra deras munhälsa. Leenden. Ja, det är ju vad vi lever för och det är så sabla fint!!!

Ja, jag brinner verkligen för sakfrågan att alla ska ha en rimlig lön som går att försörja sig på utefter hur samhället ser ut idag, med t ex många ensamhushåll. Lika lön för lika arbete, oavsett var du jobbar eller inom vilken bransch och huruvida den är mans- eller kvinnodominerad. Jag tror på att stötta de organisationer som för oss samman och arbetar för detta. Ensam är inte stark.

Och så jävlaranamma

För att orka vara engagerad krävs en stark glädje till själva livet, tro på förändringar genom positiva krafter samt en dos jävlaranamma. Och att våga gå utanför ramarna och skita i när jantelagen kastas i ditt ansikte (”Du ska inte tro att du är något/att du är bättre än någon annan.”) Hitta likasinnade och kasta bränsle i varandras eldar, istället för att avundsjukt kväva andras glöd i smyg.

Summan av kardemumman är väl att det vi skickar ut sprider sig, oavsett om det är covid-19 eller negativ energi. Vad vill jag sprida idag?

Jag tror det här inlägget blev ett rent ”pep talk” till mig själv. Om det kan smitta av sig till någon mer är jag glad. Nu jävlar ska vi skapa hälsosamma leenden tillsammans! 🙂