Ett krig om kraften
Viljan vs Kroppen. En ständig vardagskamp som oftast rinner ut som en uppdämd flod av tårar mot dagens slut. Tänk att ett så litet liv där inne i mig kan sluka så mycket, jag blir inte klok på det! Jag som är Super Girl, Duracellkaninen som går och går, solstrålen som aldrig slocknar, och så plötsligt är ingenting självklart längre samtidigt som min envetna get-vilja vägrar acceptera nederlag. Men såklart det inte är ett nederlag, det är naturens mest naturliga fenomen! Försök att övertyga min hjärna om det också…
Aldrig har jag fått känna på en sådan total utmattningskänsla som går genom märg och ben, själ och psyke. När det är för tungt att lyfta en arm och jag ligger på soffan och gråtande skriker till min man att jag orkar inte ligga ner!!! Hjärnan känns ut-och-in och jag tänker att det här är en erfarenhet man inte kan förklara. Och inte vill vara utan. För genom alla tårar, värk, utmattning och sömnlöshet känner jag någon sparka mig obarmhärtigt inifrån och jag måste le. Och tänka att visst orkar jag jobba en månad till.
Den här tishan skulle min man lätt vilja ha, hahaha!
