Det kom ett läsarbrev som jag gärna vill publicera, och det fick jag om än dock anonymt. Självklart respekterar jag om man vill vara anonym men ändå få dela med sig av sina funderingar. Alla måste få vara med.
Det talas så mycket om hur vi ska vara och bemöta andra. Vi ska ha stora kunskaper om både ditt och datt. Vi ska utbilda/ge av vår kunskap till tandvårdsbiträden, vi ska utbilda/ge av vår kunskap till nya tandläkare. Vi ska entusiasmera . Vad får vi för det? Ibland glada tillrop, men också mycket ”skit” för vi ska vara tacksamma att vi får vara med och ”utbilda” alla andra. Visst är det roligt att få ge av sin kunskap åt andra.
Det talas mycket om kompetensutveckling, jodå åt tandläkare och chefer, men vi andra som står där på golvet under alla dessa!? Vad får vi? JO vi ska hoppa jämfota av glädje över en tandvårdsdag, men snälla NI!
Inte konstigt att man tappar ”sugen” emellanåt, p g a alla måsten och alla listor som ska fyllas i. Känner att glädjen försvinner och då är det tur att man har trevliga kollegor.
Var tog omhändertagandet av patienterna vägen? Är ju knappt vi hinner med dem för vi måste fylla i nån lista att vi torkat bänkar etc. Känner att det börjar gå överstyr allt det här.
Utbildade mig till tandsköterska för att jag ville ge vård, ett leende, ett stöd till de rädda, få patienten att må bra där i stolen. Inte för att fylla i listor på saker som görs med automatik och som är så självklara i arbetet.
Det ska sparas och vi ska jobba och dra in pengar, gör vi inte det får vi en knäpp på fingrarna. Visst förstår jag att pengarna måste rulla in så att verksamheterna kan gå runt, men för tusan ge oss lite kredit för att vi sliter häcken av oss. Vi människor är ju så dumma att vi blir glada om vi får gå nån kurs eller bara får åka iväg och kanske se nåt annat. Ge oss dessutom löneförhöjning så kanske vi stannar kvar med.
Jag talar nog inte bara för tandsköterskekåren utan även för de andra, som kanske känner likadant.
Då tänker du säkert att ingen har sagt att just ”jag” måste jobba i FTV, nä förvisso inte, nu finns det tyvärr inte mycket och välja på just här, fast vi är en bristvara.
En annan tanke som slog mig är att varför måste vi se så oproffsigt klädda ut. När Region Örebro bildades då skulle alla kuvert och papper kasseras och fick absolut inte användas. Men gå omkring i urtvättade blåa och vita skjortor som det står Örebro Läns Landsting på det går bra. Vet att nya är på ”G” men trycket är bedrövligt och ramlar och klibbar av, kanske borde ses över om det inte redan är gjort. (Är gjort o tack för det!)
Så där nu har jag gnällt lite och jag som inte ens är född i gnällbältet! Ville bara sätta på pränt lite av tankarna som studsar runt i huvudet.
Ha en fortsatt bra dag.
- Nu har den ”gamla” fått nytt jobb inom den privata sektorn och löneförhöjning. DS.
”Den gamla”
Jag känner så väl igen känslan när man utbildat sig för att ta hand om andra människor, men i alltför stor utsträckning istället tar hand om listor och pärmar. Och ja, det är galet hur pengar prioriteras. Där ser vi igen hur papper är viktigt men personalen inte så mycket. De kommer i efterhand (tänker på kuvert vs arbetskläder).
Jag tackar ödmjukast för att du delar med dig till oss alla. Det är inte alltid man vågar ställa sig upp på personalmötet heller med sådant här, tyvärr. Vi kan inte heller begära att alla är den personen som vågar, men vi kan hjälpa varandra att lyfta fram de som är och som lite högljutt kan föra talan. För jag tror inte ”Den gamla” är ensam med sina funderingar, eller hur?
