En drake bakom autoclaven
Tidiga arbetsmorgnar bör helst avlöpa helt och hållet smärtfritt, utan krusiduller, då jag samtidigt arbetar på att vakna och locka fram det glada humöret. Igår morse flöt öppningsrutinerna på tills jag kom till autoclaven och vred på vattenkranen. Jag hör ett väsande läte som aldrig är där annars, och jag anar att en liten drake gömmer sig där bakom. (Ja det låter ju så, så vad annars ska jag tro?) Medan jag sitter på huk och rynkar ögonbrynen tar det hus i helvete och draken ger sig till känna, inte genom att spruta eld, den börjar spruta vatten! Tur det är en sådan liten krabat man kan stänga av genom att vrida tillbaka vattenkranen. Motar den i grind med en mopp i högsta hugg och kastar pappersservetter på den. Man har väl resurser för vattendraksbekämpning!
När den fadäsen är stillad tar jag itu med att slå ut ett avtryck för blekskenor. Det går så himla bra va! Tills jag i min entusiasm råkar knäcka den ena modellen i tre delar innan den ens lämnat formen. Men åh… Är det så konstigt att jag avskyr morgnar och har ett hemskt morgonhumör?
Nu håller draken mig sällskap i receptionen istället, visst är han söt?
