Efter utbildning kommer verkligheten

Dagen då jag var både ny på jobbet och ny i yrket glömmer jag inte. Det var så nervöst och sömnlösheten bet mig i ögonlocken under natten. Jag kan nog verka tuff, men där gick en liten kyckling iväg till sin första arbetsdag.

Min chef sa: ”Nu har du lärt dig teorin, och fått ett papper på att du får börja lära dig yrket på riktigt”. Han poängterade att jag inte behövde känna press, jag skulle få komma in i yrket lugnt och sansat. Vår hygienist var en klippa att jobba med. Med lång erfarenhet och ett stort tålamod som aldrig sinade, trots de hundratals gånger jag ropade på hjälp.

Några av de svårare sakerna att lära in var borrlådan, vad som skulle fram vid större behandlingar, röra och blanda till material (jag kämpade så att fingrarna fick träningsvärk) och ha kontroll över tidboken! Jag lärde mig mycket av att jag fick ställa i ordning mitt behandlingsrum. Vi har två rum varav det ena var knapphändigt utrustat. Jag for runt som en liten höna mellan skåp och lådor, försökte lista ut vad som var viktigt och vad som var vad. Riktigt kul!

Så kommer delen du inte kan ha en kursbok för. Mötet med patienter. Hur många rollspelssessioner man än har i klassrummet kan de aldrig mäta sig med verkligheten. Jag tänkte mycket på hur patienterna skulle reagera på mig som ny, och hur jag skulle bemöta dem. Min chef rådde mig att vara mig själv. Det och lyhördhet har jag försökt kombinera. I början tyckte jag det var svårt att småprata med patienterna under behandlingen då vi inte alls kände varandra, och mitt huvud var så upptaget med att lära in nytt och minnas alla sysslor. Allt eftersom snappade jag upp vad patienterna jobbade med och kanske något intresse de hade, som vi kunde prata om. Och man måste nog våga göra bort sig lite ibland, visst har en vild groda hoppat ur munnen på mig men det har bara lett till skratt.

Utbildningen lär oss bara en bråkdel, förbereder oss för att lära vidare ute i verkligheten. För mig fungerar det sättet bäst. Det förutsätter dock att man får bra handledning, och kollegor som själva minns hur det var att vara nykläckt. Jag är verkligen nöjd med mitt yrkesval, som absolut inte var självklart. Nej, jag skulle ju jobba med hästar, sedan med media och journalistik. Det blir sällan som man tänkt sig och det gillar jag idag!

(Detta blogginlägg finns även att läsa i Tandsköterskeförbundets egen tidning ”Tandsköterskan”, nr 3 2013. Där har jag fått den stora äran att synas!)
😀