Din hatt, din ryggrad
Glödhett nummer av Svenska Tandsköterskeförbundets tidning ”Tandsköterskan” är här med temat lön! Ni hittar som vanligt ett utdrag ur min blogg i den.
Vi är värda respekt! Vi är värda en lön vi kan leva på utan oro! Vi är värda en jämställd del i teamet! Hatten av för det, bocka djupt och gör entré.
Precis där vill jag stoppa oss, med hatten i hand. Backa nu ut genom dörren. Sätt på hatten igen och fundera över den där entrén. Ska vi verkligen fortsätta säga en sak och visa en annan? Jag får höra om det ofta, tandsköterskor som vill mycket, är lojala till tusen och tycker de förtjänar bättre. Samtidigt går man in med mössan i hand och kröker ryggen. Tack för jobbet, tack för förtroendet tack tack tack jag ska verkligen göra mitt bästa ända tills ryggen går av av den här fantastiska bugningen.
Vänd på steken, skulle chefen tacka och bocka lika djupt för att du faktiskt vill jobba där? Jag förespråkar inte att någon ska gå som en snobbig struts med huvudet ovanför alla andra, utan att alla ska mötas med lika respekt. I många fall ses chefen som någon som ser ner på en ovanifrån, någon man ibland fasar lite för och som håller i kopplet. Eller åt det helt motsatta hållet, någon man är så fantastiskt lojal mot och som man är rädd ska falla om man lämnar. Båda varianterna gör mig arg. En chef är en människa precis som jag, kött och blod och en liten knopp i toppen. Skillnaden är ansvaret. Chefen har det tunga ansvaret och ska leva upp till det. Men respekten och synen på varandra som likvärdiga människor ska aldrig skifta i balans oavsett arbetsroll.
Respekt får man inte alltid per automatik. Ibland måste vi påminna, på ett bra sätt, och sträcka på oss. Respekt handlar inte om att bråka och skälla. Kanske får vi det först den dag vi till fullo respekterar och värdesätter oss själva. Det är en sak att säga med förnuftet att vi har ett högt värde, men vi måste känna det med hela hjärtat om vi ska kunna agera.
Hur många är 100% lojala mot sin arbetsgivare och kan säga att chefen alltid är lika lojal tillbaka? Du ser till arbetsplatsens intressen, ser den i sin tur dina intressen och möter dig med respekt där? Fråga dig själv varför det är så. Låt också bli att genast skjuta över frågan till andra sidan spelplanen. Det är din hatt och din ryggrad. Värdesättandet börjar hos mig själv. Respekterar jag inte mig själv blir det svårt att kräva att andra ska göra det.
___________
Detta nummer av tidningen är extra speciellt för mig, jag har nämligen skrivit min första artikel samt fotograferat för uppslaget ”Profilen”!
Det var detta jag pluggade för att pyssla med en gång i tiden, men styrde undan av flera anledningar. Det var en härlig utmaning att få skriva en helt annan typ av text än blogg och krönika. Fy vad fint att få se det i tryck tycker jag. Största utmaningen var att få med så mycket bra som möjligt på så få tecken jag hade till mitt förfogande. Pjuh! Hade material för tresidigt ju. Tack fina Karin som verkligen delade med sig från hjärtat. Du är modig och mänsklig om något.
Om ni gillar kanske jag hoppar på och skriver fler artiklar för världens bästa tidning!
Nu ska jag fortsätta läsa. Detta nummer handlar om lön och det bränns, eller hur? Läs och ge tidningen vidare till kollegan!
