Den blytunga väntan på besked

Det är nog inte bara jag som väntar på något stort just nu. Jag minns sommaren då jag hade sökt in till tandsköterskeutbildningen och väntade på beskedet. Det var nervpirrande och jag var glad att jag jobbade hela sommaren så att jag blev distraherad från att ständigt vänta på posten. Det var också den enda utbildningen jag sökt och någonstans fanns känslan ”nu eller aldrig”, för en plan B hade jag inte. Min dåvarande arbetsledare sa till mig ”Du kommer komma in, jag känner det på mig”. Hon var en person som sa saker med självklarhet och pondus, jag visste att hon kände så och det var så betryggande att höra.

Så kom Brevet. Har ni tänkt på hur fasligt tunga sådana brev är? Nu får man dem kanske inte per papperspost längre, men känslan i dem… bly!!! Beskedet jag fick där i den senare halvan av sommaren var så fisljummet det kan bli… ”Reserv”. Jaha, vad gör jag nu? Snart är hösten här och den riskerar att bli riktigt kall och blåsig. Tänkte jag. Dagen därpå kom jag ganska nedslagen till jobbet. Allt min arbetsledare sa var ”Jaha, men du kommer komma in”.

Inte ofta älskar jag när andra har rätt över mig, men i sista minut före kursstart kom det flygande lätta beskedet om att jag fått en plats! Det kändes som om någon kastat en ljuskägla över en innan mörklagd och snårig stig!

Nu har många fått sina antagningsbesked har jag sett, men ni är säkert flera som väntar och våndas. Jag vet hur det känns! Till er som får tråkiga besked, försök få reda på vad som fattades och greppa nya krafter. Ge inte upp, man skaffar sig en plan B även om man inte haft en från början.

Ni som kommit in, ni vet väl att det finns ett inlägg på min blogg där ni kan få kontakt med varandra? Klicka på länken här:
Blivande tandsköterskor – finn varandra här!