Min arbetsvardag
Celltork… är det sant?!
Jag vet inte om jag vågar tro det… men är det så, att det faktiskt är kära gamla Celltork torkdukar som nu går att beställa från Praktikertjänst Centralupphandling så utnämner jag denna dag officiellt till Julafton no. 2!!!
Den här broschyren fanns i brevlådan igår, i ett moln av glitter:
Annons
Började bläddra rätt ointresserat i den, när mina ögon plötsligt spärrades upp till runda stora koögon:
Kan det vara sant att det är DE Celltork?! Återstår att se då jag beställt dem och lyckats vänta som ett otåligt barn på leveransen. Tänk att man kan bli så urbota glad och till sig över en så liten sak som torkdukar på jobbet, underbart. 😀
Hej.
Vill bara dela detta med dig när jag läste din blogg. I fredags sa min tandläkare att hon ville ha kompress men egentligen det var tork hon menade. Olyckligt nog tog kompresser slut på vår klinik och jag sa det till henne att de var slut. Hon tittade på mig irriterande och sa att…vadå slut?? vad menar du?? Jag sa då att kompress, de stora fyrkantiga kompresserna var slut!!!!!! Men sen kom jag på att det fanns tork i lådan…jag tog fram dem och visade henne om hon kunde ta dem istället…hon sa…JA! det var ju dem jag ville ha!!!!!
Det är alltså inte lätt att vara tandsköterska (har varit tsk i 3 månader)
Med vänlig hälsning
Chittra Torstensson
Ja, det är sannerligen inte alltid lätt för oss sköterskor när saker ofta kallas vid olika namn och tandläkaren är så inne i sitt jobb att han eller hon säger en sak och menar en annan. Känner igen mig!! Men man kan allt lägga undan irritationen och sura minen tills den faktiskt är befogad på riktigt, och jag tycker att så länge patienten är i rummet håller man god min och visar på ett bra team. För allas skull såklart. 🙂
Vi tandsköterskor får ofta vara tankeläsare och göra rätt när tandläkaren säger fel. Nu har du precis börjat arbeta och det tar tid att bli varm i kläderna! Alla är vi barn i början, examensbeviset är som ett papper på att du får börja lära dig yrket på riktigt. Det kommer, jag lovar! Du kan inte göra mer än ditt bästa och det är bannemig gott nog. KRAM! 🙂