Bulle i ugnen

Det finns en bulle i min mage som nu har vuxit där i ca 6 månader! Ni kanske tycker det är konstigt att jag inte skrivit om det förrän nu? För mig har detta livsomvälvande som sker inuti min kropp känts väldigt privat och jag har bara delat med de närmsta. Jag har lite svårt för det här med att allt ska basuneras ut på Facebook. Många lägger upp första ultraljudsbilden på FB och jag kan inte förstå det. Det är ju något väldigt intimt. Hur känns det sedan om man skulle råka ut för missfall och kreti och pleti på FB frågar när babyn kommer? Mardröm, tänker jag, för många kontakter där är inga vänner utan ytliga bekanta som absolut inte har med det att göra. Kanske är jag känslig och överdriver sakers värde, men i så fall gillar jag att vara sådan. Ibland känner jag att sådant som visas upp för alla på Internet tappar lite av sitt speciella värde. På FB ger man också sin omedvetna tillåtelse till alla att lägga sig i.

Jag är glad att jag fått ha min bulle ifred tillsammans med dem jag älskar så här långt. Men nu tyckte jag det var dags att ta med den i bloggen då det påverkar min arbetsdag och jag hoppas kunna bidra med något till andra gravida i yrket. (Dock fick min chef veta dag ett eftersom han bett om det och det är inte mer än rätt.)

Det här med den nya tyngden…
Idag skulle jag böja mig ner till en låda, och som sig bör tar jag det sakta och försiktigt med böjda knän. Halvvägs ner känner jag hur det blir mer och mer baktungt och inser att jag inte klarar att få tillbaka balansen. Som i slow-motion  trillar jag pladask på rumpan och ligger sprattlandes med armar och ben upp i luften som en sköldpadda på rygg, varpå jag tjuter ”AJ jag har trillat!!!”. Chefen kommer infarandes helt förskräckt och möts av en hysteriskt skrattande bullmagad sköterska på golvet. Det kändes så sjukt komiskt så jag skrattade mig röd som en pion i ansiktet och kunde inte sluta!

Jag bjuder på en del komiska scener nu, tur är det att jag kan skratta åt mig själv. För det mesta dras jag med vildsinta hormoner och en hemskt ond rygg. Fortsättning följer…!

Yup! Skönt att åtminstone DET gick över. 🙂