Under bältet är allt jag ids

Sitter här alldeles själv med en mycket nyfunnen frid, och undrar varför jag trots denna ljuva stund känner en sådana apati och olust? Funderar om denna hösts väldigt många intryck och upplevelser nu tar ut sin rätt och kräver att smältas, därav hjärnans tillfälliga avbrott. (Hoppas på tillfälligt åtminstone!) Har så mycket jag vill berätta om. Kanske är det där det trasslar, att det är för mycket på en gång så då kommer inte ett enda ord ut? Jag gör ett försök. För när gav jag mig senast? 🙂

Just nu är jag handledare åt en tandsköterskestudent på jobbet och det är så himla kul och utmanande! Hon ser verkligen till att jag får bekänna färg och sliter ut mig fullständigt, hahaha! Det ser jag som väldigt positivt, hon är vetgirig och ambitiös. Jag misstänker att hon kommer bli en jävligt vass tandsköterska och det ska jag göra mitt bästa för att framhäva. Kommer skriva mer om mitt handledarskap längre fram.

Nä, vet ni vad… jag är faktiskt helt slut i huvudet och tänker kapitulera som en skadeskjuten kanin nu. Nu ger jag mig, heja mig! Här kommer lite helt oseriösa bilder innan jag lägger mig i sängen för att vara helnöjd med att stirra i taket och inte bry mig om nåt! Kram och godnatt. 🙂

Näpp, orkar verkligen inte höja nivån över bältet idag. 😉