Astma i tandvården – så här mår jag nu

4 september, 2020Senast uppdaterad: 2 juni, 2021

Mamma med döttrar sittandes i en pallkrage bland odlingar i trädgård.

Astma i tandvården är inget det talas eller skrivs om något särskilt, det blev jag varse när jag drabbades av allergisk astma 2019 och sökte efter information. Jag ska göra mitt bästa för att dela med mig om mina erfarenheter och tankar, men kom ihåg…. detta är EN persons upplevelse (min) och absolut ingen fakta. Så ta till er och läs utifrån det. Läs mitt första inlägg här: Arbetsrelaterad allergisk astma i tandvården – min erfarenhet

Först vill jag också vara öppen med att jag fått till mig en del mail med frågor och oro kring arbetsrelaterad astma och allergi. Jag vill på inget sätt starta en våg av uppskrämda människor som tror de måste sluta inom tandvården. Kom ihåg att yrkesrelaterad allergisk astma inom tandvården är ovanlig och har du astma behöver inte det betyda att du inte kan jobba kvar. Men ni som vänt er till mig, jag förringar absolut inte er oro och jag hoppas att jag svarat er på det absolut bästa sätt jag förmått. Hälsobekymmer inom arbetslivet ska alltid tas på allvar. Därför vill jag skriva om detta, vara transparent med tanken att vi alltid kan bli bättre.

Annons

Om du inte mår bra på jobbet, hur ska du kunna få patienten att må bra?

I skrivande stund sitter jag med en hiskelig förkylning. Jag har haft ett par sådana sedan jag fick astma och det kan jag intyga, att så här dålig blev jag aldrig förr av en förkylning. Luftvägarna tar verkligen stryk. (Nej, knappast covid-19 utan den fruktade förskoleförkylningen.)

Tabell tagen från Internetmedicin – Astma, yrkesrelaterad.

Jag har precis varit på återbesök på Arbets- och Miljömedicin på Sahlgrenska, där jag utreddes 2019. Rekommendationerna är tydlig; undvika miljöer där jag exponeras för härdplaster. Eftersom jag älskar att vara tandsköterska och vill vara kvar i branschen så funderar jag såklart på alternativ till det kliniska. Som läget är med pandemin har många anställningsstopp så jag försöker ha is i magen och landa i det mjuka fina i att få vara mer med mina barn nu. Så tacksam för det!

Mamma med döttrar i trädgård.

Mitt hälsoläge idag

Astman är här för att stanna i mitt liv.
Det är dock väldigt mycket bättre sedan jag gick ifrån kliniskt arbete. Vi kör en jämförelse.

DÅ
– Dagligen mycket tungt att andas, främst i behandlingsrum.
– Svagt illamående, främst under behandlingar.
– Rinnsnuva, främst under behandlingar.
– Hostattacker, ofta så att jag tvingades lämna behandlingsrummet.
– Hostattacker när jag nyligen kommit hem från jobbet. Ofta låg jag dubbelvikt och hostade tills jag nästan kräktes och inte fick luft.
– Trött så gott som jämt.

IDAG
+ Känner av astman dagligen men den hindrar mig inte, förutom när jag slarvat med medicinen.
+ Mår aldrig illa.
+ Rinnsnuva extremt sällan.
+ Hostar ibland i vissa miljöer, eller när något triggar.
– De gånger jag får liknande hostattacker (men inte lika kraftiga) är vid förkylningar då det nu alltid går ner i luftvägarna och jävlas.
+ Pigg när jag tar hand om mig; tränar, äter bra och sover bra vilket nu är möjligt!
+ Behöver nästan aldrig ta ”akutmedicinen”, inhalator med Buventol som vidgar luftrören.
– Ofta återkommande bihåleinflammation det senaste halvåret, förmodligen från ökad slembildning p g a astma. Men inget jag blir sängliggande av, men gör ont.

Det här gör jag för att rena luftvägar och underlätta astman:

Är petnoga med medicinering.
Tränar regelbundet; löpning + yoga hjälper mina lungor.
Försöker äta rent, alltså undviker halvfabrikat och inflammatorisk mat så mycket jag kan.
Läser och lär mig.
Nässkölj med näskanna minst varje vecka. Vid förkylning minst 2 ggr/dag. Profylaktiskt mot bihåleinflammation bl a.

Sköljer näsan med näskanna och saltvatten.

Har kommit att älska nässkölj! Här får ni en liten demonstration, med den klassiska kallsupen som avslut. Närmare ett dopp i havet kommer jag inte idag. Vill ni läsa mer om denna ädla konst så följ länken: Skölja näsan med näskanna
🙂

FRAMTIDEN
Visst känns det surt, och jag blir ledsen, när jag tänker på jobb jag vill ha och jobb jag hade kunnat söka om astman inte kommit. Men de tankarna är bara en spiral åt fel håll. Just nu har jag hamnat i en situation där jag istället välsignats med tid med barnen, och kanske en välbehövlig paus för att känna efter vad jag faktiskt vill. Kanske var det inte meningen att jag skulle vara där jag var. Nu finns möjligheten att tänka annorlunda och se mig omkring.

Jag söker såklart jobb. Vill ju jobba, men där det känns som jag kan göra skillnad och vara det där lilla fröet som hamnar i näringsrik jord och gror till en blomma. Där. Mellan Alingsås och Göteborg. Till dess ska vi köra skottkärra och heja på tomaterna så att de mognar. Tänk på att ta hand om er, och har du en fråga så kontakta mig gärna. Tillsammans är vi starka, inte ensamma.