Arbetsvardag: Byggkaos och covid överallt
Här kommer en liten statusuppdatering om hur jag har det på jobbet just nu, en mindre Folktandvårdsklinik i Västra Götaland. ”Byggkaos och covid överallt” sammanfattar min känsla av statusen just nu, haha…
Vi håller på att bygga om klinikens reception, och tillfällig reception är nu på klinikchefens kontor, längst bort i kliniken. Chefen sitter i lunchrummet. Först var idén att receptionen skulle vara i lunchrummet, jag är väldigt tacksam att det inte blev så. Med olika rastscheman, tänk dig att sitta och svara i telefon med halva klinikens tjatter som bakgrundsljud.
Eget kontor och mer lugn
Att ha ”eget” kontor är smått revolutionerande för min arbetsmiljö. Det är mycket tystare och jag blir inte störd på långa vägar lika mycket som när jag sitter i den normala receptionen. Det är såklart meningen att man ska bli störd i en reception, ta emot patienter och så vidare. Men nu för tiden gör en receptionist så många fler saker än svara i telefon och hjälpa patienter på plats. Samtidigt har du administrativa uppgifter hela dagen, och de tar tid och det skapar stress att ständigt bli avbruten i det du gör.
Heja kontor! Haha, jag som aldrig i livet skulle jobba på kontor. Jag skulle ju heller aldrig någonsin syssla med ekonomi. Nu gör jag båda…
Mindre ensam
En annan förbättring så här i byggkaosets kölvatten är att jag senaste veckan sluppit jobba ensam så mycket. Vi har länge haft ont om folk och jag har mestadels varit själv i receptionen. Nu har vi både nya tandsköterskor och tandläkarstudenter som studentmedarbetare då och då. En av studentmedarbetarna har fått hjälpa mig i receptionen med att ringa patienter och svara i telefon. Verkligen uppskattat att få hjälp, samtidigt som bara det att ha någon brediv att småprata med emellanåt och dela arbetsdagen med lyfter tillvaron på jobbet mycket.
Jag trodde det skulle bli mer stök med patienter som behövde receptionens hjälp, men faktiskt inte. Betalkiosken, där de också anmäler ankomst, är en fantastisk tillgång som gör så att patienterna i de allra flesta fall klarar sig själva. De har fått besöka mig på kontoret när de velat köpa någon produkt eller behövt hjälp att teckna Frisktandvårdsavtal.
Byggdamm och oväsen?
Byggarbetarna har täckt in hela receptionsområdet med plast från tak till golv. För det mesta märker jag knappt av dem. Ibland när jag går förbi kan jag skymta någon mystisk skugga där bakom plasten. Ibland måste de såklart föra väsen, men jag upplever att de gör sitt bästa för att styra det till mindre patienttäta tider, som vår lunch t ex.
Covid överallt?
Ja… så känns det! Har aldrig varit med om så många återbud från patienter. Vi har såklart också varit drabbade av hög frånvaro. Det är ju inte bara de som är sjuka, utan de som är under smittspårning eller i karantän p g a sjuk familjemedlem. Det drabbar alla hårt nu. Dessutom det sjuka att varenda kotte ska testa sig och PCR-proven tog slut på många ställen förra veckan, samt provsvar-tider på 8 dagar. Hoppas verkligen det blir bättre… många har suttit fast hemma i onödan.
Blir fan vansinnig på kreti och pleti som går och testar sig ”i onödan”, för att man vill åka på nöjesresa eller annat icke nödvändigt. På flera vårdcentraler har personalen inte ens haft tester till sig själva. Vi riskerar ju att kapsejsa samhällsnyttiga instancer som vård och omsorg p g a att personal blir frånvarande då det inte finns tester eller provsvarstiderna blir långa. Detta stressar mig! Det är fasen inte roligt att behöva ringa återbud till patienter varje dag när vi inte har personal så det räcker, och sedan inte kunna erbjuda ny tid på 1 månad framåt. Minst.
Och då arbetar jag inom tandvården, ingen dör av att vänta. Men tänk då på hur andra vårdinstancer har det…
Passar på att säga ett STORT TACK till alla förstående patienter som fått sina tider framflyttade. Det gör ALLT för min arbetsdag att ni är vänliga tillbaka i detta läge. Tack tack tack! <3
Idag jobbar jag hemifrån med mitt eget och har yngsta barnet hemma då förskolan är hårt drabbad av personal som är frånvarande p g a covid. Men kanske måste vi drabbas av denna hårda svallvåg, för att det ska släppa greppet om oss. En kallsup. Sedan drar vi djupa, härliga andetag igen, tillsammans.
