Kära försäljare…

Dags för en omgång trötthet och irritation. Dagens stackare: Försäljare!

Det ringer, det ringer! Jag skyndar mig att svara!
Försäljare: Hej, jag ringer från ”Blablaha” angående tjänsten ”Siochså”.
Jag: Jaha, hej…
Försäljare: … Tystnad….
Försäljare: Hur är läget?!
Jag, aningen ställd: Eh, stressad, jag JOBBAR vet du.

Vid ett annat tillfälle då det ringer på jobbet:
Försäljare: Tjena Johanna, hur mår du då?!
Jag: Vem talar jag med??

Ibland kommer luringarna in på mottagningen. Vi har ingen receptionist utan det är jag som går ut till receptionen.
Försäljare: Hej, jag heter Kalle-Stropp. (Skakar hand.)
Försäljare: Är det dålig luft här inne?
Jag: Det vet jag ingenting om, hur så?
Försäljare: (Förvirrat) Ja, du har ju munskydd.
Jag: Ja, jag JOBBAR…

Man kan tro att lite research är på sin plats innan man ska sälja en produkt till någon. Åtminstone kika på skylten där det står ”TANDLÄKARE” innan man går in och lägger sin dumhet på disken. Att göra affär med någon som inte verkar veta var han är eller vad man sysslar med där känns ju rätt avlägset.

Något jag finner direkt ouppfostrat och provocerande är försäljare som tilltalar en som om man vore polare. Ibland är det allt bra synd att de bara ringer mig på jobbet då jag är så trevlig så. När en okänd människa (som dessutom vill prångla på mig en vara) frågar mig på telefon hur jag mår vill jag mest svara ”Det ska du ta och skita i för det har du verkligen inte med att göra”. Och så vill jag lägga till ”Sköt ditt jobb professionellt så jag kan gå tillbaka och sköta mitt”. Ibland är det synd och skam att vara väluppfostrad. 😉

Här kommer en bild från min arbetsvardag, vad tror ni det är för något?