De flesta vill inte ta med sig jobbet hem, men jag ser det som en bonus till vårt lilla hushåll. Nu vet jag inte om min sambo tycker att det är en bonus att få höra evinnerligt med visdomsord om tandvård, men i slutändan hoppas jag att vi ska slippa lägga ut förmögenheter tack vare mitt gnat och tjat. Hur gör ni andra tandsköterskor där ute, jobbar ni på familjemedlemmarna hemma? Om inte, hur kan ni låta bli? Jag får knyta dubbelknut på tungan (alternativt fylla munnen med tandborste, tandkräm, tandtråd och fluorskölj på samma gång) om jag ska kunna låta bli att hålla mun när min käraste begår allvarliga munvårdsbrott!
Vilka är era bästa tips för att få familjen att följa era goda råd? Själv tycker jag att hot är bästa medlet! Så snart vi flyttat ihop vägrade jag godnattpuss om fluorsköljningen skippats. ”Äckligt!” Var mitt brutalt hårda bud på det. Nu misstänker jag att detta inte fungerar lika bra när man väl varit gifta i si sådär tio år. Motbevisa mig gärna, och bevisa att det nyromantiska kan fortleva i många år! 🙂
Skämt åsido. Idag pratade jag tandvård med min sambo på ett mer allvarligt plan. Funderade på hur jag skulle lägga upp det, ofta lyssnar man kanske inte på blodigaste allvar när det är ens närmsta som kommer med pekpinnar. Så jag brände pekpinnarna och la hjärtat på bordet tillsammans med mitt instruktionskit för tandvård. Jag slopade de fina termerna och valde ”skit” istället för ”bakterier”. ”Se ut som en häst” istället för ”blottade tandhalsar”. Ni fattar galoppen. Jag serverade motsägelsefullt gott att dricka, man behöver inte vara gestapo efter arbetstid. För mig handlar det om att vilja mina käraste det allra bästa, för att jag är rädd om dem och mån om dem. Jag tror det gick fram. Det visar sig vid nästa kontroll hos tandläkaren. Då får vi båda vår dom, på olika sätt. 🙂
