Tandsköterskor önskas – men ratas

Runt om i landet ropas det högt efter tandsköterskor. Men vid rekryteringsträffar ratas de som håller på att utbilda sig nu. En rejäl knäpp på näsan delas ut om du inte läser till tandläkare eller hygienist. Åtminstone i somliga landsting.

En tandsköterskestudent fick lätta sitt hjärta efter ett minst sagt beklagligt möte under en rekryteringsmässa. Hon blev både ledsen och arg och behöver verkligen få känna att det finns stöd och pepp att få från alla oss tandsköterskor i landet. Det är fint, men det räcker inte. Behandla oss så här och ni ska bli utan tandsköterskor hoppas jag.

Vad hände?

Tandsköterskeeleven går fram till en monter där de utlyser sommarjobb. Blir trevligt bemött av den första hon möter, som frågar vad hon studerar och var hon vill arbeta. Då snappas samtalet upp av en kollega i montern, som bryskt avbryter med att tala om att de bara brukar ta in hygienist- och tandläkarstudenter. Vår tandsköterskestudent lämnade montern tillplattad med en karamell och en broschyr i handen. En tanke om att hon överreagerat, men hennes känsla sa allt annat. Hon kände sig avhyst och oönskad. Sättet personen avbrutit samtalet på kändes riktigt otrevligt och nedvärderande. Som om hon som tandsköterska inte var värd något i den här branschen.

Visst kan man vilja ha tandläkarstudenter som sommarjobbare och hoppas på att knyta dem till kliniken, men att bryskt utesluta en av stöttepelarna inom vår bransch till fördel för de andra är rent ut sagt idioti. Det speglar tydligt dagens kortsiktiga och enfaldiga tankesätt inom företag och arbetsliv. Här och nu! Men sen då? Ni gapar efter tandsköterskor och i samma andetag spottar ni efter dem.

Och så kommer kommentaren som bekräftar enfalden: ”Men vi söker erfarna tandsköterskor!”

Det är nu jag sitter och funderar över om jag behöver förklara den ekvationen, eller om samtliga ändå kan tänka själva? Många där uppe vill nog också släta över med att hon måste överreagerat och ”det var nog inte så farligt”.

Det är ALLTID exakt så ”farligt” som det känns för personen som upplever situationen.

Tänk noga över vad detta korta möte faktiskt fört med sig. Några minuter. Ett tanklöst utagerande från en representant som ska vara ansiktet utåt åt sin organisation. En person som gick därifrån nedtryckt i skorna med hemska känslor, på väg in i ett yrke som inte vill ha henne? Glöm aldrig att vi tandsköterskor pratar med varandra, finner stöd hos varandra och inte glömmer. Var det då värt att vara en Bitter-Britta när orden sprids som löpeld runt landet? Jag hoppas lågorna hinner ikapp dig och att du får dig en rejäl tankeställare.

Till alla er fina tandsköterskor där ute: Sluta ta skit från arbetsgivare som inte värdesätter er. Jag lovar att det finns kliniker där ni är högt önskade och omhändertagna! Låt oss sprida de orden till varandra.

Jag har för längesedan ledsnat på att vara snäll och ha överseende med tanklöshet och surpuppefasoner. Gå hem. Stäng dörren. Här ute tänker vi ta hand om varandra och ha det förgjordat trevligt!