Barnen som förgyller mitt arbetsliv 100%
Den absout bästa arbetsuppgiften jag har just nu är att få gå till träningsskolan/anpassad grundskola för att möta barn med särskilda behov och hjälpa dem att lära känna tandvård. Inom Folktandvården ingår det i vad som kallas FRAMM, där vi går ut i skolor för fluoridlack och munhälsolektioner. Jag går ut i vanliga skolor också, men inget går upp mot att träffa dessa barn med autism, adhd, språkstörning m m.
Det är en liten klass, just nu 5 barn, med åldrarna 7-8. Deras klassrum är som en liten egen värld, fullt av kreativitet och värme. Vanligtvis går jag tillsammans med en tandsköterskekollega. Vi är alltid samma personer, för det är så viktigt för de här barnen med samm samma. Hela tiden. Den här gången gick jag själv då kollegan var sjuk.
Jag sitter utanför klassrummet och väntar i soffan. När deras morgonsamling är över kommer en av eleverna ut och hämtar mig, önskar mig välkommen. Och exakt där börjar det bästa arbetspasset man kan ha.
Jag inleder med att prata en kort stund med eleverna. I våras hade jag med en stor tandmodell och en jättestor tandborste. Då visade jag hur tänderna ska borstas. Därefter fick barnen prova att borsta på modellen, vilket de tyckte var superkul. Mycket lek och bus. Vi pratade om den glada och den ledsna tanden tillsammans med två stora tänder i papp. En glad. En ledsen. Ja, ni förstår såklart. 🙂
Den här terminen tar jag med bildstöd för inskolning till besök hos tandvården. De passar även bra till vårt besök i skolan och vad vi ska göra där. Jag ville gärna ta med något från ett tandvårdsbesök på klinik till barnen, något de kunde få känna på själva. Det blev en blå salivsug! Många av de här barnen undersöker med munnen. Alla fick varsin salivsug att känna, klämma och bita på medan jag berättar vad den är till för. Det verkade vara väldigt uppskattat hos barnen. 😀
Sedan får de i tur och ordning komma till mig vid ett bord, där jag dukat upp för tandborstning och fluoridlack. De får först välja en tandborste. Vid det här laget vet jag vilka favoritfärger de har, och tar med mig så att de finns att välja. Just den här lilla detaljen att få välja sin egen tandborste det första de gör är en väldigt positiv start, märker jag. Det gör dem delaktiga och jag ser dem och deras val. En sådan enkel liten sak, som gör skillnad.
Vi borstar tänder med en liten klick tandkräm, tittar med spegel (om det går) och lägger fluoridlack med en quickstick (pinne med ”fluff” i ena änden). Jag frågar alltid barnen om jag får lov, tvingar aldrig någonsin. Väldigt små saker hjälper, som att barnet får hålla i spegeln själv. Jag har verkligen fått upptäcka hur delaktighet och egna val är en viktig nyckel till framgång för många av de här barnen.
Det absolut finaste betyget har vi fått av en elev som är autistisk. Vid våra första besök fick vi ingen ögonkontakt, kunde knappt göra något. Idag, efter tre terminer, så söker hen aktivt kontakt med oss och vi kan borsta, titta med spegel och fluoridlacka. Dagen när läraren sa till mig ”Du, jag tror hen vill ha din uppmärksamhet här nu!”. Mitt hjärta smälte. Att få förtroende av dessa barn är en så fantastisk känsla, just för att det verkligen inte är en självklarhet och något man måste jobba hårt för.
Fyra gånger per termin besöker vi den här klassen. Det är ta mig tusan de bästa dagarna på året jobbmässigt!
