Men där kom guldkornen!

Ja upplever ofta att när man som mest behöver det så kommer de där guldkornen. Små skeenden och ting i vardagen, som kanske ter sig obetydliga, men som lyser upp som stjärnor i mörkret.

Jag har som sagt inte känt mig varken glad eller stark det senaste. Men trots att det var tungt så var det skönt att komma tillbaka till jobbet. Att få känna mig behövd, prata strunt och skratta med kollegor. Det är mycket värt för mig.

Många är vi nog som känner igen oss i stressen att inte ha tider att erbjuda patienter. Väntetiderna är lätt 1-2 månader. Jourtiderna är få. Det sjukaste är ändå när man talar om detta för en patient i telefon och patienten skrattar som om vore det ett dåligt skämt från min sida. Japp, detta händer varje vecka. Det är verkligen inte roligt att behöva ge besked om att nästa tid är om två månader. Det ger mig dåligt samvete och jag känner mig pressad varenda gång. Vi sitter i receptioner och vänder ut och in på oss för att hitta tider, och så får man ett skämtsamt skratt i örat som inte ebbar ut. Ja… det är ju en kul situation och så.

Men så händer det att man faktiskt lyckas haffa den där tiden som någon just ringt återbud till, kastar sig på telefonen och erbjuder tid till patienten man nyss tvingades neka tid till. De där människorna som faktiskt blir så otroligt glada och tacksamma när man kom ihåg dem, ansträngde sig och lyckades lösa tid. De varma orden i örat, det är det som gör att jag älskar att jobba med service och försöka få till det så ofta jag kan.

I veckan blev det så där himla bra. Patienten sprudlade i telefon och sa att hon var så glad att hon hade velat ge mig en bukett blommor. Så fint, så glad man blir! Men sen då…. så knackar det på receptionsfönstret. Och ja där står patienten med en bukett tulpaner och undrar om jag är Johanna! Wow, mitt hjärta… <3

Och den gesten öppnade upp mitt tunga sinne så att jag förmådde se fler små guldkantade detaljer mitt i vardagen.

• De små lapparna med styrkeord som kollegor lämnat vid datorn.
• Kollegan som råkade komma in i receptionen och tog hand om patient i luckan när jag satt i telefon.
• Pausgympa med lustiga rörelser när vädret inte tillät promenad.
• Musik under arbetsdagen.
• Hysteriska skratt i lunchrummet.
• Ett varmt TACK för lite hjälp.
• En kram på morgonen.
• Att få hjälp utan att be om det.
• Bli färdig med en långdragen arbetsuppgift och känna pjuuuuuuh på ett så skönt sätt.

Vilka guldkorn har du haft i vardagen det senaste? 🙂