Tandsköterska Gabriella Strand är obekväm och modig, precis vad vi behöver vara. Jag bad henne gästblogga här för att hennes ord är vassa som spjut och säkert sätter saker i brand. Gabriella tog examen från MedLearns tandsköterskeutbildning 2015 och jobbar nu på en privat klinik i Ängelholm. Hennes engagemang och mod smittar mig.

Jag vill inte vara ensam, och det vet jag att jag inte är. Jag lämnar mer än gärna över ordet till andra tandsköterskor som tar sig ton. Varsågod, Gabriella!

”Våra arbetsgivare är inte våra fiender, men ibland behöver vi hjälpa dem på traven att värdera oss.”

Jag har under en längre tid läst inlägg i Facebook-gruppen ”Tandsköterskor i Sverige” med både stort intresse och förfäran.

Jag minns så väl när jag själv var i ropet att välja utbildningen till tandsköterska och såg vad lönenivåerna låg på. Någonstans i mitt stilla sinne tänkte jag ändå ”Det här är en faktor som jag kan påverka!”. De andra faktorer som är med och bidrar till att tandsköterskeyrket ser ut som det gör är ju mer konstanta och svårföränderliga. Trots allt valde jag att studera till tandsköterska och har inte ångrat mig en enda gång.

När jag nu läser igenom diskussionerna kring vad det är som gör att vi har så låg lön i förhållande till det arbetet vi utför, har jag insett att det ofta är vår egen inställning som sätter käppar i hjulet.

För att få till en förändring av synen på tandsköterskor, och med denna även våra löner, måste först och främst vår egen inställning förändras. Hur ska min arbetsgivare kunna värdera mitt arbete högt om inte jag gör det själv? Vi har ett mycket eftertraktat yrke. Konkurrensen på utbildningens urvalsprocess är och har varit mycket hård. Med så många sökande till så få platser är vi som klarade urvalet de bästa av de bästa.

Det är en annalkande stor pensionsavgång. Det är NU vi har chansen att hitta de arbetsplatser som stimulerar oss ekonomiskt såväl som intellektuellt. Kanske det till och med är så att din nuvarande arbetsplats har potential att bli den arbetsplatsen? Men hur går det till?

Det som är säkert är att ingen arbetsgivare självmant kommer att komma och erbjuda dig din drömlön – den kommer du att behöva kämpa dig till.

Ta dig vidare och vidga dina vyer. Våga söka andra jobb! Inte nödvändigtvis för att byta arbetsplats, utan för att få en prislapp på vad en annan arbetsgivare tycker att ditt jobb är värt. När du vet det kan du använda informationen till att stärka dig själv inför en diskussion med din chef.

Är du för bekväm eller för rädd för att ta diskussionen kan det mycket väl vara så att du är en del av problemet istället för lösningen.

Att passivt knyta näven i fickan har tandsköterskor gjort i alla tider och det har inte tagit oss någonstans. Framförallt är det precis så som vi förväntas agera. Vi är inte livegna. Men vad skulle hända om alla tandsköterskor på samma arbetsplats faktiskt är tydliga med att det är dags att söka en annan anställning om de inte får en bättre lön?

Våra arbetsgivare är inte våra fiender, men ibland behöver vi hjälpa dem på traven att värdera oss.

För vem vet bättre än vi vilket arbete som vi gör så att arbetet på kliniken kan rulla på? Vilken arbetsgivare skulle på riktigt tycka att det är billigare att börja lära upp en massa nya tandsköterskor från grunden, istället för att ge skäliga löner till de som man redan har?

Vi behöver ingen annan som talar för oss. Vi kan företräda oss själva. Vi är rörelsen. Vi är tandsköterskor. Med vår kunskap, erfarenhet och ”know how” kan vi tillsammans nå precis vart vi vill. Vi ska bara bestämma oss och sluta knyta näven i fickan.

Det är dags att slå den i bordet.

Med Vänlig Hälsning,
Gabriella