Lägga bedövning och suga hårt.
Jo tack, det går fint vågar jag påstå! Efter 1,5 månad som ny på jobbet känner jag mig faktiskt avslappnad i rutiner och sysslor. Dessutom har jag återupptäckt den där känslan av att älska yrket. När jag gick hemma med barn suddades den ut allt eftersom, tills jag började fundera över om jag alls hade lust att fortsätta inom tandvården. Vad var det som var så roligt med tandvård? Det finns bergis massor av kuliga arbeten. Ska jag fortsätta i ett typiskt kvinnodominerat vårdyrke med stämpel lågstatus?
Idag tänker jag att det verkligen beror på var man hamnar. Nej, var man ser till att hamna. Slumpen och jag är inte vänner, här är det jag som styr mitt livs skuta som en hårdför kapten. Mot tandvården, styrman! Aj aj kapten!
Det bästa med att vara på en ny arbetsplats är att få vidga sina vyer. För även om man tänker att man gör det där man är, så är det vansinnigt lätt att bli hemmablind fort. På min förra arbetsplats hade jag hand om ett behandlingsrum. Nu har jag hand om två (en tandläkare). Dag ett upplevde jag det stressande och klurigt till max att hinna med två rum. Nu har jag fått in rutinen och lärt mig när jag kan lämna tandläkaren och städa andra rummet, och aha-upplevelsen är fullkomlig uppe i huvudknoppen.
Nu ser jag hur smidigt det är att växla mellan två rum, även som ensam tandsköterska. Det gör också att jag kan hjälpa till med behandlingarna på ett annat sätt, frigöra tid åt både mig och tandläkaren. Vi hinner med fler patienter. För många är nog detta arbetssätt en självklarhet, sent skola syndaren vakna och så vidare. 🙂
Jag har inte arbetat särskilt delegerat innan, har haft hand om så mycket annat runt om kliniken. Nu vikarierar jag för en riktigt vass tandsköterska som kan så mycket mer än jag! Då utmanas jag att utvecklas. Göttigt! T ex har jag inte lagt bedövning sedan utbildningen, men nu är jag i full gång. Även om jag inte gjort det på så länge satt kunskapen kvar i huvudet. Visst är det fantastiskt? Att lägga anestesi nu kändes faktiskt inte alls svårt. Ofta måste man bara lägga tveksamheterna åt sidan, bara gör’t!
Det är klart att jag genom åren funderat kring huruvida jag missat kunskapsområden som man borde ha, men jag har aldrig oroat mig ärligt talat. Jag har tänkt att det man behöver kunna på en arbetsplats lär man sig. Det är sällan mina precisa kunskaper i enskilda moment som får mig anställd, utan helheten av mig som person. Det är aldrig försent att lära sig fler grejer.
I veckan lärde jag mig att bomullsrullar precis passar i sugen, och är exakt så smala så att de passerar ner till silen i slutet av slangen. Men i ögonblicket då det sa SCHLURRRRRPH och jag inte visste om jag skulle stänga av sugen eller fortsätta suga var det lite panik i huvudet, haha. Man vill ogärna ha en bomullsrulle på tvären i sugslangen. Men måste säga att vi har finfin fart i sugsystemet, lyckas ofta fastna i tandläkarens handskar. 😀
Vad har ni lärt er för nytt denna veckan?
Jag är säker på att du fyller mina skor alldeles exemplariskt! Va roligt att läsa att du börjat komma in i rutinerna och inte känner stressen som jag lovade dig inte egentligen fanns hos oss!
Känns så tryggt att du tar hand om kliniken och tandläkaren när jag är hemma!
Igår kikade bebisen ut. MO fick en bild imorse hon får visa dig på måndag! Ha en trevlig helg!
Tack Emelie! Vad roligt att du skriver här. 😀
ÅH, stort GRATTIS!!! Hoppas du mår bra och alla andra i din familj. 🙂 <3
Visst berikar det att jobba delegerat. Svårt att få lön för mödan trots tsk-brist bara. Var glad för att det bara är handskarna du fastnar i.Har varit med om en patient vars gomspene hela tiden lyckades komma i närkamp med sugen…sluurrrppp. Hoppas du får bra lön och mycket uppskattning för din insats.
Haha OJ, gomspenen? Vad tyckte patienten om det? 😀
Jag har inte upplevt att det varit svårt att få den lön jag bett om, tackat nej där jag inte fick det. Jag går hellre ifrån yrket än jobbar någonstans där jag känner mig missnöjd. Men så finns det en del att välja på här kring Göteborg, och jag är kaxig nog att tacka nej. Tror vi måste kaxa till oss! 🙂
???
Hej fina Johanna!
Så bra skrivet av dig.
Jag tycker att du har helt rätt ang jobbet,det beror var man hamnar verkligen.
Jag beundrar dig som är så ambitiös,jobbar på,bloggar och tar hand om barnen:) Wow!
Jag har precis avklarad min 1 mån som tds,måste säga att det är verkligen tufft jobb,man måste vara allt på kliniken.
Tycker att det passar inte mig riktigt eftersom jag stressar dag in o ut,inte hälsosamt,men ska ge det en chans och avvakta liksom,om det blir som jag befarar bara stress så ska jag hoppa av,för det är inte roligt att inte kunna gå på toaletten på flera timmar,utan bara jobba på.
Komma hem ha ont i ryggen mm.
Men klart som tusan man ska kunna gå på toaletten! ;( Om man känner att man inte hinner det så tycker jag något är fel. Jag försöker absolut hålla toabesöken till rasten, men känner mig helt trygg med att kunna tala om att nu måste jag gå på toa (när det är läge behandlingsmässigt). Ang ond kropp, jag har lärt mig att ett vårdyrke kräver att man själv tar hand om kroppen. Både stretcha under arbetstid (jag gör det under behandling då och då) samt träna och stärka kroppen privat. Jag har inte mkt tid att träna, eller rättare sagt prioriterar jag det inte. Men försöker göra det jag gilalr hemifrån, t ex tränar jag yoga från YouTube, gratis och precis så långa pass jag har lust med. Har lånat en motionscykel som står i köket med. Jag måste träna, annars håller jag inte.
Visst är jag kanske ambitiös, men du ska veta att även jag sitter och gråter över att jag inte hinner och inte orkar med allt ibland. Jag är ingen super woman! Dock väljer jag kanske bort tv och umgås med andra för att kunna skriva mm. Har helt klart valt bort stora delar av mitt sociala liv för mitt engagemang. Ibland känns det hårt och ensamt, men jag har valt det för jag bara måste få göra min grej. :)Kanske borde skriva ett inlägg om det, vill inte ge den där bilden av att vara superkvinna och orka allt. För sådana personer finns faktiskt inte. Men antar att jag funnit det som GER mig energi.
KRAM fina Edita!
Det är så sant man måste träna annars det håller inte,som sagt ska ge det en chans,jag har kämpat hårt för att kunna ha ett yrke,puss och kram kära du