Äntligen har jag hunnit ikapp mig själv och lyckats bli sådär nedrigt noggrann med tandtråden. Varje kväll sitter jag nu med en Plackers och sågar sågar sågar gnider tills det svider medan ett argt tandtroll gastar från en vrå längst in i hjärnan att jag nog inte alls varit noga, att jag småätit och slarvat mitt bland alla bajsblöjor och nerspydda kläder! Hur kunde jag, som tandsköterska, våga sätta tandhälsan på spel så? Jag förbannar tandtrollet och ber till min Plackers om lite hederlig gammal tur i tänder.
Så händer ikväll! Bäst som jag gnider fastnar tråden i något, det kan jag inte acceptera så jag sågar lite mer just där. Ju mer tråden trasar sig desto mer känner jag paniken som sätter sig i magen lagom till att något lossnar. NEJ!!! Det ser (många fula svordomar här) ut som en liten bit plast! Fram med en puderdosa med spegel som går att köra in i munnen. Jag trycker ansiktet mot badrumsspegeln men kan inte se något förutom något ännu värre… Är det karies där? Har det förbenade trollet förpestat min tand?! Borstar tänderna i fem minuter tills tandkrämen rinner nedför hakan. Ny titt i sminkspegeln. Samma syn.
Nu är min ångest total och jag har magknip. Någon kommer få ett samtal imorgon från en hysterisk nybliven mamma som har ångest i tänderna! Och all tandsten jag säkert har också… Nu vet ni, här är den mörka sanningen. Nu går jag och lägger mig, den här dagen är verkligen över och slut.
🙁
