Motvals-fisken

Sökes: Sömn och energi.
Finnes: Trött och grinig tandsköterska.

Känner mig just nu som en envis liten fisk som simmar motströms i den stora forsen alldeles själv. Jag undrar om det är värt ens energi att så ofta göra det, men jag kan liksom inte låta bli.

Samtidigt rusar alla borden, måsten, att göra emot mig och helgerna, som till precis nyligen endast handlade om att dansa natten lång, känns precis lika inrutade och schemalagda som vardagen. Det susar i huvudet och ofta är de enda som får se mig le patienterna. För de förtjänar allt annat än en grinig sköterska.

Jag skulle läst den där boken och recenserat den. Jag skulle svarat på den där läsarfrågan som kändes himla viktig. Känslan när jag tvingas prioritera bort det jag brinner för är förödande och det känns inte som liv nu. Härda ut härda ut till dagens slut.

Något av det hemskaste är att jag tror att väldigt många känner liknande alldeles för ofta. Jag ser mig omkring och många är så sjuka. Så länge. Eller så allvarligt. Många arbetar ihjäl sig. Många har så mycket allergier. Och är det inte kanske så att hemskt många av oss känner det där huvudsuset oftare och starkare tills vi glömmer vad livet är? Eller är det bara jag, lilla motvallsfisken, som har för mycket huvudsus och inte ser klart just nu.

Jag brukar sällan vara så här personlig, men det var väldigt skönt. Hoppas ni alla får en grymt bra Fredag, ta tillvara på den och varandra!