När vardagen tär
Efter en sömnlös natt med en katt som fått fnatt är det fint att kunna utnyttja Pressbyråns extraservice. När morgonkänslan är riktigt blå går jag in i butiken på väg mot jobbet, knackar personalen på axeln och ber om en kram. Nu ingår ju inte kramar på något sätt i butikspersonalens arbetsuppgifter, men när fröken i blå skjorta är min finaste vän får jag en kram som jag nu levt på hela dagen. Det är en galet fin bonus under morgonfärden!
Ni vet morgnar då man inser att man egentligen inte alls kommer fungera, kroppen och själen borde lämnats kvar i drömriket, och det enda som gäller nu är att droga sig till energi! Så jag bälgade i mig två enorma koppar kaffe i rask takt och sedan sprang jag genom arbetsdagen som en liten duracellkanin. Sju lådor med månadens beställningar packades upp inom ett par minuter, patienter in och ut utan slut, telefonen passade på att ringa extra mycket, rena instrument flög in i sina lådor… allt flöt på som i en dans. Tills klockan fem då jag kom hem och kramen och kaffet var förbrukat. Trillade ihop i en liten hög och frågade nerifrån mattfransarna om jag skulle hjälpa till att tejpa lister och börja måla om i sovrummet?
När mattfransarna kittlar en i näsan är det så viktigt och värdefullt att ha en god lagkamrat hemma som möter upp och hjälper till att få pusselbitarna på plats igen. En kram, en smörgås tillsammans och absolut inga krav om att tejpa lister, för lister utvecklar helt plötsligt inte ben och kommer således finnas där imorgon också. (Gudars vad jag gillar lister!) Det är så små saker som behövs, och som ofta glöms. Det är också lätt att glömma bort hur fina de där små sakerna är och faktiskt uppskatta dem! Som en kram i all hast på Pressbyrån, eller en liten smörgås med ost och gurka.
🙂
