När man vet att man hittat rätt yrke

Ända sedan högstadiet och fram till jag var 27 år har jag trasslat och virrat omkring för att hitta ett yrke jag kunnat landa i och känna mig nöjd och tillfreds med. Det har pendlat mellan så skilda ämnen som hästar, journalistik och tidningsbranch, IT… men aldrig att jag kunde tänka mig själv inom ett vårdyrke. Länge jobbade jag med turism och service och trivdes kanon. Man kan säga att jag verkligen gick igång på att hjälpa folk och ge dem rätt information. Ordning och reda samt total koll på läget var något jag prioriterade högt och njöt av. Problemet för mig var att hitta ett yrke där detta kunde falla på plats tillsammans med mig.

Jag hade verkligen ingen lust att plugga i flera år för att vara klar efter 30-strecket, därför bläddrade jag febrilt i kataloger med yrkeshögskoleutbildningar samtidigt som jag gick hos en arbetspsykolog genom arbetsförmedlingen (detta rekommenderar jag verkligen till unga människor som är vilse på vägen). Den julen åt jag middag med min tjejkompis familj vars pappa är tandläkare. Han har en otrolig förmåga att läsa av människor och påpekade att jag hade precis rätt personlighet för att jobba som tandsköterska. Där var det fröet sått!

Jag var hemskt nervös inför att börja studera. Sällan har jag trivts i en skolklass eller att fördjupa mig i litteratur bara för att jag måste. Dessutom bestod klassen utav enbart tjejer! Sedan gymnasiet har jag mest umgåtts med killar och haft lite svårt med tjejkompisar. Jag älskade enkelheten i killarnas umgänge och avskydde skitsnacket och konkurrenshetsen bland tjejerna. Men den här klassen av blivande tandsköterskor…. Jag har aldrig trivts så bra i en studiegrupp och trots press och stress njutit av studietiden! Jag tror att det är den första lilla pusselbiten till att man hittat rätt väg.

Att jag sitter här en fredagskväll och med glädje skriver om mitt yrkesval och engagerar mig i det på fritiden är för mig som en helt enormt stor vägskylt som pekar åt rätt håll!