Ja, gårdagens inlägg var inget mer än ett skönt Aprilskämt. Skönt då jag inte vill byta varken jobb eller stad inom den framtid som jag ser nu. Det är allt roligt med första April, det skojas för lite! Blodigt allvar och Sverigevinter med en befolkning ständigt klädd i svart, då behövs det baskemig lite skoj och skämt. På jobbet drog vi till med att bedövningsmedlet var slut och att vi bjöd på whiskey istället. Det var poppis, fniss fniss! Tur att socialstyrelsen inte hann snappa upp vårt erbjudande. 😉
Apropå gårdagens historia om att jag skulle flytta iväg och bli tvungen att ge upp bloggen för mitt arbete… Jag blev lite förvånad över att de reaktioner jag fick främst gällde att jag skulle flytta till Stockholm. Inte det faktum att min kommande arbetsgivare la sig i mina göranden på fritiden, inskränkte rejält på yttrandefriheten och dessutom startade vår relation med att misstro mig med mitt skrivande. Jisses! Den arbetsgivaren vill jag då aldrig någonsin jobba för. Det hade verkligen känts som om jag försakade mig själv och la mig ner som en dörrmatta. Reagerar vi inte på sådant här längre? Det är ju illa på riktigt. Skulle du vara ok med att en arbetsgivare gick in och styrde över ditt privatliv, sa åt dig vad du fick tycka och tänka? Inte litade på dig, när du försökte göra något bra? Jag hoppas inte det!
Aprilkram till alla er där ute som kör er egen grej med hjärtat i handen!
