Min visdomstand opereras ut
Har tagit mig samman nu för att fullfölja den utlovade uppdateringen från idag. Sitter ni framför skärmarna nu med popcornskålen och myser ”Oj oj oj nu ska vi se hur mycket de har plågat henne muhahahaha”? 😀 Lite plågad givetvis och så hemskt hemskt trött, har legat i sängen och kollat på film sen jag kom hem. En film om människor som hade det mycket värre än jag såklart.
I eftermiddags for jag till kliniken ”Tandvård med Mjuka Händer” och specialist i oralkirurgi Ola Norrby. Jag passade på att skaffa mig värk i förväg (huvudvärk), antagligen för att jag spänt mig under hela dagen inför detta delikata event. För mig spelar det absolut ingen roll att jag är insatt i yrket och fått höra från en mängd patienter hur duktig Ola är, när jag själv är patient blir jag helt enkelt jäkla skitnervis! Fast, ska någon sätta kniven i en så… kanske vi kan kalla det förståeligt. 🙂 Men ett bättre och varmare mottagande är svårt att få, härliga människor i en ombonad mottagning.
Först fick jag såklart ordentligt med bedövning. Sedan blev jag fint inslagen till ett nunnepaket, så här:
Eftersom visdomstanden var utstött och mobbad sedan länge så växte den bakåt, bort från de andra bissingarna. Ingen vill vara utanför så kirurgen Ola tog skalpellen och befriade 8:an. Han la en lambå, ett fint snitt i tandköttet som blir som en flik man viker åt sidan för att blottlägga tanden. Sedan kom det roliga, han var tvungen att frilägga tanden mer, och skulle borra i benet. Jag kände ju ingenting men ljudet plus vetskapen att det borrades i mitt ben, mitt skelett liksom! Ja, det var lite ruskigt. Sedan kom häveln för att lösgöra tanden. Det kändes väldigt brutalt. Jag låg och tänkte att nu går käken av snart! Varpå jag tänkte att gud så dumt jag tänker, det är ju självklart att den inte gör. Så är det, hjälper inte att ha kunskapen om det som sker, ologiska tankar ploppar upp som svamp när man ligger under operationsdukar och handsvettas. Lustigt, eller hur. 🙂
Här har ni mig och alla fina instrument. Alla användes inte men man plockar fram alla som eventuellt kan behövas.
När tången väl kom fram så dröjde det inte länge förrän den lossnade som en champagnekork. Hela besöket tog ca 30 min. Det gick så bra! Jag gillade hur de småpratade ovanför mig och hur Ola nynnade på melodier då och då, det var lugnande. Trots att jag genom arbetet vet hur man sköter om sig efter att ha extraherat en tand fick jag instruktioner och råd med mig vilket kändes väldigt fint och tryggt. Och så fick jag en present…
TACK 🙂
